Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 3

Innan kort skolen j vidare höra af mig! . Så slöt hon, lutade sig ned, kysste det lilla barnet, och ville i detsamma lemna rummet lika hastigt, som hon kommit. Prostinnan skyndade henne i förväg. Nej, min goda fru, så får ni ej lemna Ööss! Vi måste känna dens namn, som -i denna hårda stund tröstat oss och lofvat oss hjelpi, Mamisell Ekerman studsade. Prostinnan .hade genom mångårig vana, att såsom rik och ansedd matrona öfverallt vara den första, erhållit ett visst impozerande väsende, som på den tiden betydde och verkade vida mer än nu. Blygseln öfvergöt Louises kinder med en högre rodnad, än medlidandet nyss förut gjort. Sakta hviskade hon, under det ett par störa tårår rällade utför hennes kinder: O, låt mig för er, vördnadsvärdaffru, förtiga hvem jag ärl, Ni må vara hvem: ni vill, till oss har ni varit ett Försynens budskap .-. vÄfven om jag,, sade Louise med låg röst och sänkta blickar, skulle tillhöra en man, utan alt vara hans maka. ..? Prostinnan tog ett steg tillbaka; aldrig hade hon bestått en hårdare strid än i denna stund... hon skiftade färg... Omsider behöll den frommare känslan segren. Hon tog Louises hand, och med en blygsamhet i blick och ton, som i våra dagar näppeligen en ung flicka skulle känna, yttrade hon: Det tillhör ej mig att döma er, mitt unga fruntimmer; jag känner ej era öden... men Gud välsigne er för ert medlidandel Haf tack, fru prostinna, för era milda ord! Hvad jag åtminstone: med tryggt samvete kan försäkra är, att jag med trohet och kärlek möter den man, hvilken endast börden hindrar att förklara mig för sin maka.n Hon tryckte ömt sina nya väninnors händer och aflägsnade sig hastigt. Få ögonblick derefter rullade en engelsk vagn, försedd med friherrligt vapen, förbi deras fönster. Mamsell Ekerman satt uti den. Midt i öfverflödetssköte inträffar, om ock endast ögonblickligt, att den; som öfverträder sedlighetens bud, innerligt känner, hvad hon brutit. Louise tryckte sig djupt tillbaka i vagnshörnet och borttorkade några tårar, som emot hennes vilja stulo sig fram undan hennes ögonlock. Vi följa vagnen. Uti silande fart bar det aföfver Norrmalmstorg, Slagtarhusbron: fram till Skeppsbron, Slottsbacken uppför, och den stannade utanför öfverståthållarehuset. Louise stegur och skyndade till sina rum. — (Forts.) l (