Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 2

I Jamais jai entendu!... Alla era ord, tillade han ef. Iter ett ögonblicks tystnad, hafva blott ännu mer uppelda mig... nu sätter jag en ära i att lyckas. Hvad? skull jag, som under min grand tour mätit tiden endast efte: mina segrar, förlora fältet mot en landtlolla? Det kan, de får icke skel Nå? I MDå får jag åtminstone råda herr grefven till störst försigtighet. Minsta misstanke gör, att hon flyr från Stockholm, som från en pestsmittad ort, och tar sin tillflykt till kaplarens i Rådmansö.n Emot sin vanasåg Adelheim allvarsam ut. — Ni har rättb sade han omsider. Jag skall följa ert råd och meddela er mina tankar. Nu måste jag gå till grefvinnan. Adieul, Grönstedt bugade, och begge gingo. Bäste Antoine, sade Charlotte, då grefven inkom, du låter alltid vänta på dig så länge... kaffet blir iskallt ... Fanjunkaren var hos mig. Kompaniet, min Charlotte, får icke försummas., Hon suckade. Kaffet dracks under djup tystnad. Grefven hade ingenting att säga och kammarjungfruns närvaro hindrade Charlotte ifrån alt yttra, hvad hon bar på hjertat. När kaffebordet afdukades, steg Adelheim upp, för att gå. Charlotte fattade hans hand och bad honom dröja. Kammarjungfrun gick ut. Hvad vill du? Säg mig, älskade Antoine, i hvad afseende har du vaårit missnöjd med mig? Jag varit missnöjd med dig? Hvad menar du? Jo, rär jag nu ser dig god igen, har jag mod att fråga dig. Allt sedan vår son blef född, har du visat mig så mycken köld, så mycken indifferens; men nu, Gud vare lof! läser jag sedan någon tid åter i dina ögon en ömmare känsla. Om du kunde föreställa dig, hvad jag lidit, skulle du riktigt tyckt, att det varit synd om din Charlotte. Adelheims panna mulnade. Men, min grefvinna, hvad är detta för en scene de iheåtre? Charlotte darraåde. Der är nu åter din iskalla ton! suckade hon, djupt bedröfvad. Grefven sansade sig. j Bästa Charlotte, du missförstår mig alldeles. Hvad? var du att klaga öfver mitt uppförande? I hvad fall har ag mankerat dig? Du är gerna sedd vid hofvet.:. Kunsen stod ju sjelf fadder åt vår. son... gaf honom sitt eget amn, och en fullmakt att vara fåndrik vid hans majestäts ifgarde blef faddergåfvan! Har jag i någon enda :societe