Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 2

SETON, EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET ar CARL yv. ZEIPEL. I FERA DELAR. TREDJE DELEN. FÖRSTA KAPITLET. På punkten klockan åtta inträdde Grönstedt i grefven säggkammare. Denne, nyss uppstigen, var sysselsatt met att läsa Den Svartsjuke Neapolitanaren. Såsom ett cri ginal af konungen ansåg man sig tvungen att kunna denns pjes nästan utantill, helst dem just i dessa dagar skulle gilvas för första gången. Då grefven varseblef: Grönstedt, lade han ett märke i boken och slog ihop den. Hvad vill ni?, år herr grefven ensam ?, Ja... men, pour plus de sure:, så öppna dörren till förmaket och stäng garderobsdörrn. Det skedde. Nå?p Sedan Grönstedt redogjort för gårdagens händelser hos Wäsströms, utbrast han plötsligt: Slå henne ur hågen, herr grefve; det ges ju så många andra att välja på... hvarföre just den der? Hon är... ta mig tusan... ingen vanlig menniska... hos henne fins ingen behagsjuka, ingen tillgjordhet-.. hon anar ej möjligheten af ett brott, förstår ej betydelsen af alla de blickar, bvarmed hon i kyrkan och på gatan bestormas... och det oaktadt är hon på intet sätt någon gås, så att... ja... nog är det en gifven regel, att ingen fästning är ointaglig,.. men jag fruktar. .. Hvad fruktar ni?, Hennes kärlek till sin man. Bagatell! En frånvarande man är ingen man. ;Hennes svärmors vaksamhet . , . Grefven mätte honom med ögonen, Nu är ni, ta mig fan, komik! Mon dieu! Hvad är lättare än att narra en gammal kärng? Några presenter, litet fjäs .., och ögonen slutas till, vore de än tusen. Har ni intet annat att anföra ? . sHennes, . .. orden tycktes fastna i halsen... hennes oskrymtade gudsfruktan ... . Grefven slog till ett flatskratt, så att han var nära att kikn3. 7?) 8e A. B. J4 99—102, 405, 108, 109, 411, 143, 415, 116, Ile, rk 138—144, 146, 147, 149, 150, 157—160.