Aftonbladet – 15 juli 1847, sida 3

gåfvor, och kan ej bättre löna dig, än då jag återger den hvita slanten! ... Hon sydde sjelf denna lilla påse af karmosinrödt silke, inlade penningen i den, och sedan alltsammans i en liten dosa af born, hvarvid denna kedja satt fåstad: Göm den grannt, prostinna du,... tillade hon; ... den skall göra gossens lycka! Du måste gömma den, till dess han kommer att fara en lång, ling väg bortom hafvet... det kan du icke hindra honom ifrån... När han då reser, så häng denna påse med penningen om hans hals... den skall, efter många vedermödor, göra hans lycka, och sen går bonom allt väl i händer ... Jag har sagt dig det, och säger det nu för tredje gången. Men; på det du ej må tro, att jag med onda andars hjelp gjort detta... så ber jag dig, att du läser hvilka böner du vill, öfver den. När hon sagt detta, tog hon barnet på armen och gick. Jag gjorde, som hon bjöd mig, höll penningen inom mina hopknäppta händer, bad inrerligt, och gömde den sedan i mitt skåp... Din salige far var bortrest på ett par veckor, och under mina mångfalldiga bestyr glömde jag alltsammans, ja, märkvärdigt nog, glömde det så helt och hållet, som om det aldrig skelt. När du nu låg knäböjd vid våra fötter, skymtade den gamla lappskan förbi min syn, och jag påminte mig hennes ord... Gud skänke dem betydelse... det är mitt enda hopp! Och... Gustaf! utan ditt eget förvållande har ju din betydliga egendom blifvit sköflad och förstörd ... Nå väl, det står ju ock i Guds hand att af en ringa ting bereda vår lycka! Hon hängde kedjan om hans hals. Gå nu med Gud! Då bedröfvelsens heta dagar komma, skola Albertina och jag gråta och bedja tillsammans, och Gud skall af nåd skänka css hugsvalelse. Ja, gå! ropade hon, nästan profetiskt, lidandets dagar skola nästan varda oss öfvermäktiga... men nådens sol skall skingra nattens mörka dimmor... Farväl, min son, farväl! Mitt bjerta säger mig, att för oss skall en gång glädjens timma sla! J Slut på andra delcn. f : CARL von ZEIPEL. i — Herwegh och Heine, vistas fortfarande i Frankrike. Den förre begagnar nu hafsbaden nära Nantes vid Loires mynling; den sednare lefver i det vackra Montmorency och hans välsa är nu mycket bättre.