Aftonbladet – 15 juli 1847, sida 2

ej just bra kunna skrifva — han bar flera lotter i fartyget, och drifver en liten apart handel. Ilan beköfver dig. På en enda resa lär du dig allt, hvad en dugtig matros behöfver veta, kommer så hem och tar styrmansexamen som ett intet. Året, på sin höjd tu år, derefter för du fartyg sjelf. Går du in på förslaget? Det brusade i mitt hufvud; det var, som hörde jog hafvets mör ånyo uppstämma sina förtrollande sånger. Men, min stackars Albertina — hviskade jag. Sliddersladder! — utbrast Dahlfors — Är hon belåten med att du här blir jagad, tills du förgås? Det durar inte länge, innan det är slut med dig på det här sättet, och då lemnar du henne som enka, med kanske ett barn till på köpet... Är det inte bättre att du kommer hem till henne hvartannat år och har med dig grannlåter åt gumman och namnam åt ungarna, och varor af alla slag åt ditt hushåll, än att du alldeles inte kommer hem? Och på det sättet får du ju lefva i en evig smekmånad! Böljornas röster sjöngo mer och mer lockande — mitt hufvud svindlade — främmande kuster och folk dansade fram för min syn — jag såg de putslustiga långa kinesarne, som pryda grefvinnans på Rådmansö, tekoppar, och hvilka jag som barn hade så roligt åt — den gule japanesaren, och menniskor — Gud veie af hvad för färger allt — kommo fram och bugade sig. Min mor — stammade jag. Din mor är en förnuftig qvinna — återtog min gamle vän; — hon skall finna sig i det, hon ej kan hjelpa. I detsamma uppryckte ban fönstret och ropade: Lager! Det var hans vän, den nyssnämde kaptenen, som gick förbi. . Han kom genast in. Det var en undersätsig karl med ett bottenärligt ansigte. Å Min gamle vän omtalade i korthet, hvad som händt, framställde, hvilket parti Lager kunde draga af mig, och huru nyttiga vi kunde vara hvarandra. Huru det nu tillgick, det vete: den gode Guden, men, innan vi lemnade rummet, var saken afgjord, och det till min största fördel. Vilkoren dervid voro: hyra lika med matroserna, hvilken skall för ett år genom Dablfors erläggas i förskott åt