Aftonbladet – 14 juli 1847, sida 3

begående, hvilken ransakningen lade i dagen. In för domstolen inställdes begge de anklagade, hvilka berättelser om förloppet vid ogerningens begående temligen nära instämde med de upplysningar, vitt nesmålen gifvit vid handen. Begge brottslingarne påstodo hvar för sig, att den andre var den, hvilker vore saker till den svåraste, mot Tufve begångna misshandlingen. Så sade Pettersson, att han unde hemfärden från Ekebro, der Tufve ertappades, på flera ställen stigit af åkdonet och ingått, hvarimed lertid Risberg groft misshandlat Tufre, och knapp kunnat förmås dermed upphöra, då Pettersson vic sin återkomst gjorde allvarsamma föreställningar mo ett sådant sätt att behandla få.gen. För öfrig sökte Pettersson ådagalägga, att Tufve redan, d han första gången fasttogs, erhållit sår, hvilka han sedan inträffade död kunde tillskrifvas. Risberj åter berättade, att, genast Tufve blifvit gripen, had Pettersson börjat slå honom, uti hvilken misshand ling Risberg likväl deltagit. Slutligen bakbundo Tufves händer och han ställdes på knä bakom sätet fångvagnen. På Ekebro trakterade Pettersson si; och dem, hvilka gripit Tufve, med toddy, förut lö ste han likväl Tufre och trakterade bonom med stryk. Sedan toddyn var förtärd, bands Tufve åte Ipå vagnen. Risberg ville förmå honom lägga mer (hö under sig, såsom Risberg uppgaf, för att Tufvi skulle sitta bättre. Då Tufve imedlertid tyckte sig på detta sätt komma att åka sämre, fick han stryl af Risberg, liksom sedermera begge fångförarne slogo hondm, för att förmå honom till bekännels af de stölder, han skulle begått, medan han vista des på fri fot. Vid Snogebro lossades Tufve, föl att tvätta bloden af sig, men erhöll åter stryk. Er gammal man bad om förskoniog för Tufve. Pet tersson genmälte, att detta icke anginge mannen det vore Petterssons tjuf, och han gjorde i sin sak som han villen. Risberg visade sig här beredvillig att bestå Tufve en sup. På ett annat ställe, der fångförarne trakterade sig med kognac och vatten, ville man bjuda Tuffo mat, men detto tilläto icke hans väktare, Pettersson under förklaring, att sådant icke behöfdes, och att det dröjde för länge, om de skullg lösa händerne på TFufye. Då man kommit till Risbergs hem, ville äfver dennes hustru gifva Tufve Nilsson mat, men detta tillät icke mannen, utan Tufve erhöll blott vatten att dricka. Åtskilliga personer varnade under -vägen för vidare misshandling å Tufve. Risberg svarade med att påstå, att det vore Pettersson fritt, att, om han så ville, låta hänga upp Tufve Nilsson. När de hunnit Petterssons hem, fingo de först änge vänta, innan dörren öppnades af pigan Botilla Jisdotter, som lagt sig att sofva. Då bon ändteli1 öppnade, trakterades hon af Pettersson med en fil Då han fick veta att Nils Larsson ännu icke hemkommit, blef han ännu mera förargad, tog sin kautschu af väggen, slog Tufve lönge och hårdt med båda ändarne, lade den ifrån sig och fortsatte åter att slå, allt under tillsägelse, att han skulle bekänna förenämnde stölder. Sist stötte han till Tufve, så alt denne föll omkull och blef liggande på golfvet. Pettersson tillsade Risberg att taga vara på honom, och sjelf begaf han sig till Pål Nilsson, af hvilken han lånt den begagnade hästen. Bisberg löste händernd på Tufve, som åter erhöll vatten att dricka. Härjemte tvättade Risberg honom i hufvudet. Risberg satte sig på en soffa och Tuffe Nilsson gick fram emot dörren, liksom han velat utgå, hvarföre Risberg sprang upp samt fattade honom i kläderne och frågade om ban ville rymma. Tufve Nilsson yttrade: Jag är yr och vet ci hvad jog gör. Härvid bet ban Risberg, så att denne ännu vid ransakningstillfället hade märke derefter på fingrarne, och satte sin högra hand knuten för näsan på honom. Risberg, com är mycket häftig till sinblef häraf högeligen uppbragt, fattade Petterss kautechu, samt tilldelado Tufye flere steg, ef hvilka likväl ej något träffade hufvudet. När Pettersson återkom, berättade han för denne, att Fufve velat rymma, och begge fortforo nu att skiftesvis länge slå Tufve Nilsson, utan att Risberg gaf akt på hvar det då träfface. Härmed böllo de på till dess Pettersson slutligen tillsade: Låt nu bli; nu har han fått nog; Tufve Nilsson blef härunder mycket blodig. Han erhöll åter vatten att dricka, lvättades åter, denne gång af Risberg, samt insattes slutligen i fängelserummet. Pettersson vitsordade hela denna berättelse, påstod endast att Risberg slegit Tufve svårare än han ville erkänna. s Den kautschu, hvarmed slagen utdelats, förevisades vid rätten. Den utgjordes af ett 48 tum långt trädskaft: af en tums diameter, omviradt med läderremmar i begge ändarne, samt af en temligen tjock snärt, 47 tum lång, sammanflätad af sex läderremmar och försedd med trenne knutar. Pettersson och Risberg sade sig vid tillfället ej hafva varit druckna, men väl något upprymde. Det var af nit för saken, som ce ville iafra Tufve att bekänna sjölden, hvarmed de förgälves fortforo hela vägen. Tufve, som var 47 år gammel, hade en gång, nemligen vid urtima tipe d. 47 Augusti 4846, Varit inställd för Södra Åsbo häradsrätt, cch då genast tillstått den stöld, hvarföre han blifvit häktad. Det stulna haf blifvit värder: dt till9 rdr 42 sk. banko, och i stölden hade tvenne andra deltagit, nemligen drängen Anders Persson Brun från Grynes so