Aftonbladet – 14 juli 1847, sida 2

TRETTIOFJERDE KAPITLET. Gustaf hade blifvit utnämd till kammarskrifvare i beklädningskontoret, och var i dag första gången uppe på sitt embetsrum. Just då han slutat sitt arbete och ämnade gå, insteg den fanjunkare, som ifrån grefven följt honom upp i kollegium tll det der beramade mötet, och han var ingen annan, än vår gamle bekante, Grönstedt, som för sina gjorda tjenster nu blifvit befordrad. Fanjunkaren gick fram till kamrer Wellin, samtalade med honom om några, kompaniets beklädnad rörande angelägenheter, och vände sig sedan till Gustaf: Förlåt, ämnar herr kammarskrifvaren att ho qvar vid Hötorget ? : Jag vet inte ... jag är ännu så obekant i Stockholm., Ar det inte annat, än det, så är jag deremot gazxmal bekant i staden. Den hyran, herr kammarskrifvaren för ett par timmar sedan nämde, tycker jag är för stor så långt opp på norr, och om herrn tiliåter, så tror jag mig om alt kunna skaffa en liten rätt snygg våning, som inte ligger så långt bort, för samma pris. Huru minga rum skall det vara? Under tre rum och kök kan jag icke berga mig, jog väntar min hustru om en 44 dar, och min mor i början af Maj. Om her: kammarskrifvarn inte tar illa opp, skulle jag vilja göra några frågor. Frun är kanhända lika obekant här, som hennes man? El!er kanhända hon varit här förr?n Nej, det bar hon inte.n Ni, skall hoa ta möbler med sig? oo Gustaf kunde ej återhålla en suck vid åtankan på sitt förr så väl behållna, nu förstörda bo. Nej, vi ha ämnat ait på någon auktion förse oss med möbler; men det har jag ännu inte gjort. Om jag ej fruktade att synas efterhängsen, eller blanda rig i saker, som ej angå mig,, så nog ger jag mig fan på, att ingen katt i Stockholm bättre, än jag, vet, hvar allt kan f.s. I möbelbodar och hos miånglare är jag, som jag vore hemma. Skulle det inte vara galant, herr kammarskrifvare, om frun, när hon nu kommer; hade allt i ordning, i stället för, att då hon intevensvet hvad gatorna heta, få lof att sjelf gå med sådent?