emploi? ... Nej, nådig grefvinna, svarade jag... Nå väl då kan jag skaffa honom en, fortfor hon... Jag intresserar mig öfver all beskrifning för det unga paret... jag har sällan sett så älskvärda menniskor, och jag kan aldrig ta på milt samvete, alt icke försöka bjelpa dem. Det är en skrifvarsyssla ledig i krigskollegium... den kan jag skaffa honom. Han får visst ingen stor lön, men sysslan är heller inte mycket trägen, så alt han har tiilfälle att med skrifning förtjena mycket apart. Och så, tillade hon vidare, är Albertina så snäll och händig, och syr så utmärkt väl, och har så mycken smak i att sälta upp mössor ... hvad skall icke hon kunna förtjena, till de:s hennes man hinner att avancera, och att det skall gå fort, det saranterar jag ... Således småler då ödet ännu en gång emot migl! svaade Gustaf. Jag började eljest frukta att till lands för nig ej vore annat, än vidriga vindar, att vänta, och det kulle vara, som kapten Dahlfors påstålt... Hvad har han påstått ? Jo, att han aldrig sett någon så skapad till sjöman, om jag. Ty för den, som dertill är ämnad... det bar ran iakttagit, säger han... blåser aldrig någon förlig vind Då landbacken, kursen må styras hur somm helst... Jag ruktade sannerligen, att han skulle få rätt, ty hittills har lt, hvad jag företagit, misslyckats. Min son, svarade gubben något misslynt, man måste bedja och arbeta, tacka Gud för den onda, så väl som för len goda dagen! Ondt och g-dt måste hållas. Olycklig len, som ingen motgång röner... och sjufallt olycklig len, hvars glädjesol aldrig skymdesln Om Gustaf i sin ålders öfvermod ej fullkomligt gillade satsen, tillät dock vördnaden för den ålderstigne vännen honom :ej att ytira någon motsägelse. Flodman och Gustaf skyndade att hos grefvinnan afägga elt vördnadsoch tacksamhetsbesök.