Ty, tillade prostinnan, nog ser jag, huru rätt grefvinnan har: det är dyrt, att som ungkarl lefva i Stockholm, och Albertina kan äfven bidraga till en lättare utkomst der. Hon bör således, så fort du får hyra rum och kommer något i ordning, resa efter, och ej vänta på mig, som inte förr än i Maj kan flytta härifrån. Då blir nog någon af våra sockenbor, som erbjuder sig att skjutsa sin gamla prostinna till ört och ställe. Gud gifee blott, att Gustaf trifves der! TRETTIOTREDJE KAPITLET. Oim någon ung, ovanligt vacker karl från provinsen i morgon bittida söker mig, emottager du honom höfligt och anmäler honom genast!, befailte grefve Adelheim sin kammartjenare, sedan denne aftlädt honom och stod färdig att lemna rummet!. Men, herr grefve, om den herrn kommer, när grefven är borta? pInte gerna möjl:gt, snarare kommer han väl helt tidigt på morgonen. Men, om så skulle arrivera, ber du honom komma före åtta morgonen derpå.., mais encore un mot: du nämner inte om, alt ban är väntad!, Hela följande morgonen lade grefvens kammartjenare och jägare sina kloka bufvuden tillbopa, för att utfundera, hvem den unge mannen månde vara. Icke kunde det vara någon så synnerligen förnäm, allraminst af grefvens stånd, ty då hade ban haft en titel... utan... helt simpelt... en ung, vacker karl! Och enkom tillsägelse att vara böflig!? Det var dem obegripligt. Morgonen kom, men den problematiska personen syntes ej ännu till. Betjeningen hade redan en god stund i grefvens yttre rum väntat alt få höra ljudet af hans klocka; många hade redan sökt grefven, men blifvit tillbakavisade, ty ingen af dem kunde vara den obekante. Andtligen öppnades dörren, och på grefvens beskrifning igenkände: fremlingenm