Den gamla damen emottog dem ovanligt nådigt, och målade med lysande färgor Gustafs nu öppnade bana; frågade honom, när han tänkte resa; rådde honom, att så fort som möjligt hemta sin fru till Stockholm, emedan ungkarlslifvet der vore så kostsamt, och slutade med det löftet, att brefvåt till hennes nevö skulle blifva honom tillskickadt. . Jag hoppas, tillade hon, att lyckan skall blifva er lika blid, som hon varit åtskilliga andra, hvilka på min rekommendation kommit i hennes vägl Gustaf skyndade hem. s Hvad ville gubben Flodman? frågade prostinnan nyfiket vid bans återkomst. . Jo, Min mor, jag behöflver, Gud vare lof, ej nu längre vara brydd för med.l till min utkomst!, och nu berättade han grefvinnans förslag och godbetsfulla löfte. Albertina skrek högt tillaf glädje, men derunder märkte hvarken hon eller Gustaf den suck, som deras mor sökte att qväfva, eller det bekymmerfulla moln, som lade sig på hennes panna. Hon öppnade munnen, för att tala, men förblef stum, liksom hon fruktat, att just genom sina ord frammana det, bon ville förekomma. Men ändå, Gustaf, yttrade hon omsider, hade jag mer önskat, att du blifvit vid landtbruket, hvilket du älskar, och hvarmed du en gång börjat. Du kunde ju sök dig en inspektorstjenst vid någon större gård... Men Gud länkar väl våra öden till det bästa!... I alla fall böra vi vara högst tacksamma mot grefvinnan, som för så obetydliga personer, som vi, opåmint gjort sig så mycken möda. Den tillstundande resan utgjorde derefter ämnet för deras öfverläggningar och samtal, och, efter några inkast för och emot, beslöts, att Gustaf, så fort som möjligt, skulle anträda den, för att, i händelse han funne sig vid att emottaga sysslan, efterskrifva sin hustru.