— Ett af de uti smedjegårdshöktet förvarade qvinfolk vid namn Hallberg hittade för några dagar sedan uti en madrass derstädes ett silfverfickur med vidhängande silfverkedja och guldnyckel. Hon uppvisade sitt fynd för sina fängelsekamrater och lemnade det åt arrestrummets ordningsqvinna, Hagberg, som skulle skaffa det i händerna på någon af bevakningen. Hagberg sade också sedermera, att hon fullgjort detta uppdrag samt gaf en riksdaler och några skillingar åt Hallberg och hennes kamrater, såsom en af fångknekten Bergström dem tilldelad belöning för deras ärlighet. — Bergström skulle hafva emottagit uret af Hagberg, hade hon uppgifvit. Det bortkomna uret var tillhörigt en bokhållare, som för ett år sedan varit behjelplig att stoppa ett parti madrasser, hvilka skulle levereras till ofvannämde häkte, och under denna sysselsättning tappat det i halmen. Vid polisförhör har fångknekten Bergström nekat att han erhållit något ur till föryttring; och de häktade qvinspersoner, som egde någon kännedom om saken, förklarade med en mun, att qvinspersonen Hagberg, som af Hallberg emottegit uret, vore en gruflig menniska att ljuga. — En tillsynipgsman i Botkyrka socken, med namnet snarlikt den välvillige hr Dardanells, hade hitförpassat en utfattig arbetskarl med hustru och tre små barn, i akt och mening att de här skul!e finna utväg till sin försörjning. Denna arma familj var i dag uppförd till poliskammaren, för att föreläggas genast begifva sig åter till hemorten. Sådant händer alla dagar. Hvilken naivet att tro, det hufvudstaden icke har mer än nog afsina egna fattiga! — Under sal. Wannqvists tid var det en gång en lärpojke, som klagade öfver dåligt kosthåll; han fick strömming och rötter till middag, och strömming och rötter till qväll, samt förmenade att litet kalfstek och lamstek och nyponsoppa skulle sätta magen i stånd. Dylika klagomål förekomma än i dag. Sednast var det nu en sadelmakeriarbetare, som ville ur tjensten för matens skull; den bestod ibland af sill och potatis till middag, men potatis och sill till qväll; till frukost hade han 4 sk. om dagen. Husbonden förklarade sig benägen att befria ynglingen ur tjensten, så mycket hellre, som det icke ginge an, att, såsom gossens mamma ville, föda honom med mandelbröd och mjölk.