Aftonbladet – 13 juli 1847, sida 3

RR RÄTTEGÅNGSOCH7POLISSAKER. På Johannis kyrkogård fanns vid middagstiden i söndags en gammal man, liggande framstupa och vältrande sig i sitt blod. Han hade ett djupt såri bröstet, och afled få minuter efter det man blifvit honom varse. På marken under den blesserade låg en knif, hvars blad dock var hopfäldt — detta troddes karlen hafva gjort under dödskampen; man anser att, han sjelf afhändt sig lifvet. Han hade i lifstiden varit gardist, med namnet Johan Andersson; efter sitt afskedstagande från regementet hade han haft en plats på det provisionella militärhospitalet vid Träsket, och uppehållit lifvet genom tiggeri. — En dag i slutet af förra Veckan visade sig en af polisens extra uppsyningsmän vid namn Sundström med glädjestrålande ansigte och en syndare i släptåg, hvilken han i skogen utom Skans tull fått fast uti och häktat i den tron, att karlen vore den genom sina ofta förnyade rymningar ryktbare tjufyen Nordvall; men det befanns snart att Sundström tagit miste om person, ty den gripne var ingen annan än en dräng som rymt från sin husbonde, och då denne förklar:de att han icke brydde sig vidare om den förlupne, bade fastlagaren ingen glädje för sitt besvär. Nordvall aktar sig att blifva ertappad; hans rymningskamrater vid sista tillfället, Wahlgren och Faxen, blefvo deremot efter ett par dagars förlopp åter fasttogna. Faxen hade, då han greps, redan hunnit förse sig med ett parti dyrknycklar.