Aftonbladet – 13 juli 1847, sida 1

är i tillfälle att ge Bror anvisning på att kunna erhålla de någre tusen daler, Bror åstundar. Det har förhållit sig på ett eget sätt med unga Wäsström, hvilket här vore för vidlöftigt att berätta, sparas derföre tills vi råkas, då jag skall omtala alltammans. Det bar till och med gått så lyckligt för honom, att hvarken hans gård eller lösören gått till underpris, utan för allt bar han erhållit full valör. Således får jag i helgen eller strax på nyåret i mina händer 40,000 daler, hvilka 40,000 daler med behöriga räkn ngar jag då skall ta mig den friheten att under Brors kuvert öfverstyra till bemälte Wiäsström. Då nu Bror cj behöfver pengarne längre, än ett halft år, hvad är då lättare, än att bror, som är en solid man, lånar dem på den tiden. Jag kunde ej annet än skratta åt Brors beskrifning; den var rätt rolig. Huru mår Brors fru oeh de små panterna? Gud låte dem må bra! det dyrbaraste vi äge är ändå helsan. Jag tror jag arbetar mig sjuk, så träget är arbetet härstädes. Måtte Bror framlefva en treflig julhelg, och förnämlisast. strax derefter ett lyckosamt nylt år! I Distingen boppas jag vi råkas! Tilldess innesluter jag mig i Brors och Brors frus gunstiga åtanke, och förblfver med sannskyldig högaktning och vänskap s Brors ödmjuke tjenare Jeremias Berg. Han lade brefvet ifrån sg. . Se så, nu vill jag se den, som kan anklaga mig. Lit mig se ...n Han satte sig ned vid pulpeten, drog fram en låda, tog upp flera papper, och började mumla: Undertecknad betalar till Sedelhafvaren vid anfordran en summa stor um, um, um, till säkerhet hvarföre um, um, um... i Aspholmen... Johannas egendom, som jag knep af Asplund... ha, ha, hal