Aftonbladet – 12 juli 1847, sida 3

en resa tll mötet i Brussel. Insändt.) Ecklesiastiktidningen för d. 235 sistl. Juni lemnar prof på ett domslut, som synes förtjena en större offentlighet. Konsistorium i Skara hade nemligen instämt en komminister till häradsrätten, för det han under extra nådår, som vanligt, tagit sin pastorslön utaf den anslagna vederlagsspannmålen, och konsistorium således till sin emeritioch byggnadskassa fått nöja sig med hvad af vederlagen öfverblef. Härads-, lagmansoch hofrätten sade, att komministern hade gjort rätt, till följe af Kongl. res. d. 27 Jan. 4770 cch Kongl. brefvet d. 47 Febr. 1777, som icke kunde anses upphäfna af 4 53 kap. 2 sekt. i skolordningen, som bjuder att vederlagsspannmålen under extra nådår till ofvannämnde kassor skall ingå. Högsta domstolen har deremot förklarat, det bör komministern återställa konsistorium de fordrade 42 tunnor spannmål, resonnerande det 14770 års res. innehåller, att kaplanens lön årligen borde af på astorstiondelista utgå; alltså och emedan härigenom cj någon andel i vederlagsspannmålen i Skara stift blifvit komministrarne såsom en dem särskildt tillkommande lönförmån tillagd (sic!) och om än (märk väl läsare!) såsom en följd al nämnde resol. antagas må, att kyrkoherdarne i stiftet böra företrädesvis genom anvi sning å vederlagsspannmålen lemna komministrarna deras lön, så måste den vara beroende på huruvida kyrkoherden för året har någon sådan sig anslagen. Nu säger resol. af d. 7 Jan. 4770 bestämdt, att kaplanens lön bör af vederlagsspannmålen uträknas så att kaplanen sjelf finge draga försorg om upp: börden af tiondegifvaren. Och fins det vederlag för det ena året kyrkoherden eller hans rätts innehaf. vare anslagen, så fins det ock för det andra. Komministrarne i Skara stift hafva ock, såsom sig borde af vederlagen fått uppbära sin lön af pastor. Der intet vederlag fanns för kyrkoherdarne, faller det af sig sjelft, att de måste taga af annan spannmål Nu säger väl högsta domstolen, att det icke fanns någon vederlag för det omtvistade året anslaget Jo visst fanns det det, fast konsistorium för sin emeritioch byggnadskassa blef vid det. Men det borde väl icke rimligtvis blifva vid äfven den del som var kommirnisterns, hvilket ock icke kunde vara meningen med stadgandet i skölordningen. Ty det kan väl icke rättvisligen påbjudas, att taga ifrån någon något, som honom med rätta tillkommer. Att ock saken ansågs af sjelfva konsistorium sjuk, tyckes vara klart deraf, att, oaktadt högsta domstolen dömt till konsistorii nöje, det dock icke ansåg sig för framtiden rätt säkert, utan begärde a! Kongl. Maj:t, det han ville, (förmodligen af gunst och nåd) särskildt fir Skara stift förklara, att vederlagsspannmålen under extra nådår borde till nämnde kassor oafiortad ingå, hvilket ock Kongl Moj:t i nåder gjorde. En sådan anhållan hade vä icke, efter den gifna domen, behöfts, om man e. hade ansett sig hafva en något tvetydig sak att för fägta. Imedlertid kan denna utgång vara karakteristisk nog, derföre att komministrarnes lön af pastor hädanefter under extra nådår i Skara stift skall utgå af de vanligtvis fat:iga nådårsta. andes öfriga små tilgångar. Och för den eller de som i för sta hand härtill medverkat, måtte det vara särdeles ljuft och tillfredsställande, att hafva kunnat drifvö det igenom, synnerligast om man betänker, att kom: mitterade för uppgörandet af en bättre enkbje!p oct extra nådårens försvinnande, tillstyrkt, att under va kans, der inga mnådårstagande arfvingar, andra är emeritlioch byggnadskassorna, finnas, arrendet fö den ecklesiastika lägenheten skall lemnas till förbättrande af enkehjelpen, och ej såsom nu, till de merändels väl behållne emeritioch byggnadskas sorna. Minne det allt framgent stall så förblifva, alter auktoritet icke får ha orätt? Fiat 1usti92a ef rerceat mundus!