Aftonbladet – 12 juli 1847, sida 3

R— IEA I eftermiddag skall jag se min mor. Ehuru skuldfri, darrar jag likväl för hennes möte... Så god och välgörande hon än är, sätter hon dock mycket värde på välstånd och förmögenhet. Sent på aftonen. Alb rtina! Det högsta i naturen är moderskärleken ... så oegennyttig, så allt uppoffrande!... Jag hade så mycket mer orätt i att misstro min mors hjerta, som jag af din kärlek till ditt barn borde hafva fattat min mors till mig. Farbror for sjelf till henne och sökte att småningom bereda henne på den fatala händelsen, d.n hon, till allas vår förundran, upptog helt annorlunda ön vi förmodat. Min son har gjort rätt, svarade hon farbror, och en rättvis handling blir aldrig obelönt; lönas den ej förr, så säkert... i himmelen! Hon visade sig endast otålig att få omfamna och trösta mig. Knappt två timmar voro förlidna innan fosterfar återkom, medförande min Vördade mor. Hon slöt mig i sina armar. Jag tillsår, att jag väntade mig förebråelser för min ovishet att blanda mig i saker, som ej angingo mig, men jag erhöll tvärtom beröm för uppfyllda pligter. Faster Maila reser i morgon förmiddag; innan kort skall jag då sluta d:g i mina armar. O, min älskade vän, hvilken lycka i olyckan! Hvad jag är orolig öfver vår lilla Albert! Var för all del försigtig med honom! Min mors kursläda, som hon öfvertalt faster Flodman att taga, skall dock, hoppas jag, skydda honom mot blåsten och dena skarpaste vinterkylan. Farväl, min älskade Albertira! Skynda, skynda till din alltid trogne Gustaf. (Forts. följer.) CART van 7ZETDET f