Aftonbladet – 10 juli 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: VACKERT DRAG AF PÅFVEN Pius Ix. En rik, men mycket excentrisk herre hade till följd af någon nyck gjort begge sina söner arflösa och förordnat, att den prest, som läste första själamessan öfver honom skulle insättas till universalarfvinge. Protonotarien, hos hvilken testamentet inprotokollerats, underrättade påfven om förhållandet, och Pius begaf sig genast vid dagens gryning till kyrkan, lät ögpna den, utan att tillkännagifva sig, och afhöll messan. Han erhöll således arfvet, som han genast lät öfverlemna till de laglige arfvingarne. — UNDERSTÖD ÅT FRANSYSKA TEATRARNE. Åf franska deputerade kammarens diskussion finner man, att staten understödjer ej mindre än fem teatrar i Paris med årliga anslag. Deribland uppbär operan eller Academie royale de musique 620,000 francs årligen, Theatre francais 300,000 francs och Odeon 100,000 francs. — JERNVÄGARNES MEDICINSEA VERENINGAR. En i form af en tidskrift utkommande engelsk resehandbok, Travellers Miscellany, anför en berömd engelsk läkares, d:r James Jobnsons, omdöme, hvilket låter alldeles utomordentligt förmånligt för farten på jernvägarne. Den nämnde läkaren rekommenderar jernvägsresor för Londons invånare, såsom ett medel att, sedan de om sommaten genom den af mera än en million menniskor bebodda hufvudstadens förpestade atmosfer blifvifF krassliga och svaga, åter förfriska och stärka sig genom inandandet af den rena, sig städse förnyande luften på jernvägarne. En daglig jernvägsresa, om ock blott af ett par mil, skall vara det tjenligaste medel att rekommendera för hypokondrister och konvalescenter. Till och med vid det lugnaste sommarväder skall i en farande (naturligtvis ej helt och bållet tilltäppt) jernvägsvagn råda ett vederqvickande fläktande, som, om man far emot en lätt bris, kan stegras till en alla porer genomträngande och renande storm. Ingen ättika, ingen chlor skall vara så i stånd att rena af sjukdomsämne impregnerade kläder, som farten på en öppen jernvägsvagn. Den vaggande rörelsen i densamma skall icke blott vara belsosammare, än vanliga vagnars skumpning och stötning, utan äfven vara vida att föredraga framför ridning, som ofta rekommenderas af dietiska orsaker. Travellers Miscellany tillägger, att farandet å jernvägar skall, enligt andras omdöme, äfven reglera blodets omlopp, lugna nerfverna och efter hvarje dagsresa framkalla en sund, stärkande sömn, hvartill ännu kommer, att de omvexlingar, en sådan fart erbjuder, måste äfven förströ sinnet och på detsamma utöfva ett helsosamt inflytande. Hela detta lofordande af jernvägsfärder har imedlertid utseende af att vara beställdt, såsom en slags puff till framkallandet af en ökad frequens å jernvägarne. (G. H. 0. S. T.) — RUNSTENAR I NORRLAND. Ehuru det är nu mera sällsynt, att inom Norrland påträffa runstenar eller andra gamla minnesmärken, så finnas likväl å ett och annat ställe sådana. Sålunda ser man en runsten 4!,, mil från staden (Sundsvall), på Högoms egor, ej långt från egendomens mangårdsbyggnad; den är omkring 2 alnar hög från marken, 3, aln bred, samt 5 å 6 tum tjock; platta sidorna af stenen äro vända mot norr och söder, å den sednare sidan är uthugget ett kors, och nära kanten befinnas runbokstäfver kring hela stenens vidd; å norra sidan är den slät. Inom samma socken, der Högom (egendomens namn torde härleda sig från de ättehögar, som finnas deromkring, hvaribland en, belägen nära till gården, är ganska ansenlig) är belägen, eller Selånger, skall vid en bondby finnas äfven en dylik sten, men hvarå likväl endast ett kors är uthugget. (A. 0. S.) — Missrörstånp. En ung vacker dam i London, som köpt flera musikalier i en musikhandel, ville just återvända till sin vagn, då hon kom ihåg en mycket vacker aria, som sjöngs på sista operan. Hon vände derföre tillbaka och sade till pen unge betjenten: Min herre, jag glömde dock något. — Och hvad då, min sköna dam ? — Afskedskyssen förrän vi skiljas! — och han tryckte sin mun emot hennes och kysste henne hjertligt. — Oförskämde, hvad understår ni er? — Ni befallde.... stammade den unge mannen. Arian befallde jag, hvars ext börjar sålunda. — Om förlåtelse, denna aria, änner jag icke. Dock skall kyssen icke hafva förelat sin verkan: den förtörnade blef snart den unge nannens maka. (Jönk. Bl.) s — stR TT LYMTITIT EC TTYTFUTTER TD AA NURKA T CITE: L