Aftonbladet – 10 juli 1847, sida 3

skaffat den fria handelns id ett så lysande er. kännande, ingaf handelssocieteten i London ne. danstående petition till engelska parlamentet De deri redan för mer än ett fjerdedels seke uttalade sanningar, äro så oomkullstötlige, at vi här intaga detta voium, såsom ett tillfyl: lestgörande motstycke till de sofismer och bedrägliga slutsatser, som skyddstullsanhängarne ännu söka att uppduka för allmänheten, genom sina köpta författare. Petitionen innehöll, ibland annat, dessa hufvudsatser, som man gerna kan trotsa prohibitivsystemets mest durchdrifne sofister att vederlägga. Utrikes handeln bidrager i högsta grad till ett lands rikdom och makt, emedan det derigenom blifver satt i stånd att införa de föremål, till hvilkas anskaffande andra länders jord, klimat, kapitaler och industri äro bäst egnade, samt att i betalning derför utföra de artiklar, för hvilka dess eget läge och beskaffenhet äro tjenligare. Befrielsen från alla hinder gifver utrikes handela den största möjliga utsträckning, samt landets egna kapitaler och industri den fördelaktigaste riktning. En hvar köpmans vid de enskilte företagen ledande princip att köpa på den billigaste handelsplatsen, för att sälja på Yen, der varan betalas bäst, måste finna sträng efterföljd såsom ledande grundregel för hela nationens handel. En på dessa principer grundad politik för verldshandeln, måste leda till ett utbyte af gemensamma fördelar och en förökning och utbredning af rikdom och njutiingar ibland hvarje stats innevånare. Olyckligtvis har en alldeles motsatt politik, mer eller mindre, varit antagen och följd, så väl af England, som af alla andra stater, så att en hvar sträfvat att utesluta andra länders produkter, i den egna, om ock välmenta, afsigten att gynna sitt eget land; på detta sätt tvingande undersåtarne, som i allmänhet äro förbrukande (konsumenter), att låta sig nöjas med umbäranden, så väl i qvantiteten som i qvaliteten af de varor de behöfva, samt genom ett sådant förfarande förvandlande det, som borde vara källan till ömsesidig endrägt och fördel, i en städse återkommande anledning till afund och fiendskap. De bestående fördomarne till gunst för skyddsoch prohibitivsystemet hafva härflutit från den villomeningen, att hvarje införsel af fremmande varor skulle hafva till följd en förminskning eller förlamning af vår egen produktion i samma mån; hvaremot det likväl är lätt bevisadt, att ehuru de slags produkter måste något lida, som icke äro i stånd att fördraga någon oinskränkt främmad täflan, så skulle uppmuntran blifva så mycket större till utförsel af sådana produkter, för hvilka vårt läge är bättre egnadt, emedan ingen införsel kan längre tid ega rum, direkt eller indirekt, utan motsvarande utförsel. Såsom följd deraf skall åtminstone en lika, men san nolikt en större och i alla fall fördelaktigare användning af vår egen arbetskraft och våra penningkrafter kunna ega rum. I afseende på de talrika skyddsoch probibitivtullbestämmelserna i engelska tariffen, kan det lätt bevisas, att under det de samtligen trycka på befolkningen i allmänhet, såsom en mycket svår börda, äro de till föga verklig nytta för de klasser, till hvilkas gynnande de blifvit ursprungligt inrättade, och ingen som kan jemnföras med den förlust som genom desamma ådrages de andra samhällsklasserna. Ibland det öfriga skadliga, som restriktivoch protektivsystemet medför, är icke det minsta att det konstgjorda skyddet för en industrigren eller en produktionskälla emot fremmande täflan, af alla anIra industrigrenar användes såsom en grund till anspråk på samma skydd; så attl om de satser, hvarpå restriktivoch prohibitivåtgärderna stödjas, skulle konseqvent genomföras, skulle man finna sig utesluten, så att säga, från all utrikes handel. Samma satser skulle, på samma grund, rättfärdiga anspråken på dylika hinder och förbud för handelsgemenskapen mellan förenade stater och mellan provinserna i samma rike. En undersökning om verkningarne af restriktiv;ystemet skall säkert föra till den vigtiga bevisninningen, att det allmänt kerrskande eländet och arnodet genom detta system ansenligt förökas, och Itt lindring deri endast är möjlig genom ett så snart som möjligt skeende upphäfvande af de hinder, vilka bevisligen äro mest skadliga för folkets kapitaler och industri, samt af ingen väsendtlig nytta för statsinkomsten. Som det öfriga af petitionen egentligen blott rörer engelska förhållanden2, och utrymme briter, anse vi oss endast här beböfva nämna, att den antyder en del af det framgångs sätt, som engelska regeringen sedan följt för reformen i tull-lagstifiningen. sons ETERN