Aftonbladet – 10 juli 1847, sida 1

Såsom i gårdagsbladet i korthet omförmäldes, afslöts det andra allmänna landtbruksmötet i går med en större middag på stora börssalen för nära 300 personer, och hvilken hedrades af Hans Mzj:t Konungens och dess trenne äldsta söners närvaro. Svenska och Norska Statsrådets ledamöter voro äfven inbjudn, äfvensom Iden danske skalden etatstådet Oehlensebläger, som för första gången besöker vår bufvudstad och just nyss förut lärer anländt. Middagen var också rätt animerad, ehuru icke just hela anrättningen tycktes vara beräknad för läckermunnar. Såsom en ersättning för det tilläfventyrs bristande häruti, fick sällskapet imedlertid en vacker taffelmusik af blåsinstrumenter. På bordet framför de kungliga personerna syntes åtskilliga vackra emblematiska prydnader af mossa, vexter och blommor, arrangerade af hr trädgårdsmästaren Nilsson: Vid middagens slut föreslog landshöfdingenr i Upsala län, frih. v. Kremer, en skål för H. M. Konungen, med:anledning af det:synnerliga hägn, hvarmed Hans Maj:t omfattat landibruket, och som äfvea visat sig deruti, alt Hans Maj:t alla dagar nådigst hedrat sammankomsterna med sin närvaro. Denna skål dracks med Nflighet och under burrarop och fnfarer. — Öfverpostdirektören baron Hamilton proponerade en skål för H. M. Drottningen och Od. M. Enkedrottningen. — Frih. Kremer föreslog en skål för H. K. H. Kronprinsen, dervid proponenten yttrade, att det vore allmänt bekant, att Hans Kongl. Höghet förvärfvat sig så väl theoretiska som praktiska kunskaper i landtbrukets serskilda grenar. Vidare föreslogs en skål för de öfriga Kongl. Prinsarne samt Prinsessan Eugenie. — Slutligen täcktes Konungen, efter en kort och ganska nätt inledning, föreslå en skål för det svenska landtbrukets framgång. Dervid afsjöngos följande, af en anonym författade, verser, af ett antal till festen inbjudne sångare: Ej blott i farorna och striden Ar kamp för mensklighetens väl, Men ljuset, odlingen och friden, De fordra hjeltar äfvenväl. Med mod blott tags det fasta läger, Som byggts af fördomarnas här, Och skön är ljusets, mödans seger, Fast kransen utaf ax blott är. Hvad hinder odlarn har att kufva, Som nöd, klimat, för honom lagt! Men fliten är en ändlös grufva Och arbetet en gränslös makt. Den jord, som sofver, plöjarn väcker, Tar nya länder hvarje år; Ty Sverges sanna gräns blott räcker Så långt, som Sverges odling går. Hur fredlig landtmans segerlära, Hur skönt belönas ej hans hopp, Då pyramiden åt hans ära I gyllne kärfvar reses opp! Från öknen blott han röfvar länder, Och skogen faller för hans slag, Blott svedjelandets bål han tänder Och ser blott skördars nederlag. Och krigarn sjelf, i höga Norden, Går ärrbetäckt bland lians män, Förtrampar ej, men älskar jorden Och rödjer och försvarar den; Ännu han, som i fordna tider, Är för vårt skydd, vår frihet nog; Den hand, som mot förtrycket strider, För nästa timma lugnt sin plog. Ännu, som förr, kring svenska jorden Gå namnen Arsäll, Segersäll;2 An sitter Kungens bild i Norden I bondens hjerta och hans tjäll. Till skydd för odlingen och ljuset Braut-Anund syns bland oss igen, Och lefve Kungen, Kungahuset! Ar lösen ibland Odalmän. Hörefter uppsteg sällskapet och ingick i rummen på andra sidan, der de kungliga personerna ännu en kort stund uppehöllo sig. ——