Aftonbladet – 7 juli 1847, sida 3

des, samt att de vittnen, som sedermera intygade namnens .egenhändighet, så sträft afhöllos från all kännedom om de undertecknade handlingarne, att vid sjelfva bevittnandet till och med ett annat papper lades öfver kontexten, under förklarande af baron Wilhelm Löwen, som medhade och vidtryckte brodrens sigill, att innehållet skulle förblifva en hemlighet bröderne emellan, hvartill dessutom kommer, att baron Fabian Löwen, äfven efter köpslutet, hölls fortfarande undangömd till tvenne dagar efter.hans d. 34 Maj 41843 timade död, så, och med derjemte hemtadt stöd af Kongl. Maj:ts nådiga dom uti en dylik fråga af d. 314 Juli 4832, vågar jag i underdånighet hoppas att det sålunda ögonskenligen blott i annan afsigt fingerad, köpet emellan bröderne Löwen må af Eders Kongl. Maj:t i nåder ogillas, på sätt och i den ordning jag under rättegången yrkat och framställt. Hvad åter beträffar min dotters bördsanspråk, så har på ett nästan obegripligt sätt domstolarne härvid sökt alldeles åsidosätta, det oförtydliga och bestämda innehållet af Kongl. Maj:ts nådiga förordning af d. 27 April 1810, samt deremot sökt hemta, åtminstone skenbart, stöd för domsluten af föreskriften uti en äldre och till ifrågavarande ämne alldeles olämplig författning, eller Kongl. förklaringen d. 4 Februari 4804, hvarigenom den egendom, som i första hand tillfaller en testamentstagare, förklaras icke vara börd underkastad; men då häremot blifvit under rättegången fullständigt utredt och lagligen styrkt, att den handling till följd hvaraf Ekeby säteri c. likväl icke i första, utan endast i andra hand, tillföll baron Fabian Löwen, icke varit något testamente, utan efter den benämning upprättaren sjelf, eller bröderne Löwens fader, ryttmästaren baron Otto Löwen deråt gifvit, utgjort arfskifte melan hans hustru och barn, hvilket han önskade att efter hans frånfälle måtte följas och dem tili efterrättelse ländan, att hela innehållet af denna handling öfver allt antyder en bestämd föresats att med kringgående af 4804 års Kongl. förklaring, bibehålla åt de efterlemnade fasta egendomarne dess i lag förvarade arfvejords natur, hvarför ock öfver allt nämnes om arfvingarnes rätt att nåterbörda hvad som skulle säljas utur slägten m. m.; att uti alla afhandlingar bröderne Löwen emellan, baron Wilhelm Löwen alltid bestämdt och otvunget erkänt, det Ekeby c. utgjorde arfvejord uti Fabian Löwens hand; att för öfrigt Ekeby, efter baron Otto Löwens död, i första kand villfön icke baron Fabian Löwen, utan med full eganderätt enkefru grefvinnan Löwen, och att det var först efter, hennes död, och således i andra band, eller såsom den förste testamentstagarens efte;trädaren, som baron Fabian blef deraf egare, så, och då Kgl. förordningen) d. 29 April 4810 tydligt och klart stadgar, att uti testamentseller gäåfvotagarens nästa efterträdares hand fastigheten ikläder sig egenskapen af arfvejord, hvarmed i allt efter allmäntig lag förhållesn, så hvarken kan eller bör jag rimligen befara någon annan följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning af målet, än den, att min dotters bördestalan blifver i öfverensstämmelse med hvad under rättegången är framställt, af Eders Kongl. Maj:t allernådigst gillad, och jag sålunda allernådigst tillerkännes den förändring uti hofrättens dom, hvarom jag uti min underdåniga deduktion i underdånighet anhällit. Om än det skulle verkligen finnas, på sätt domstolarna till sin ursägt synes hafva antagit, någon principskillnad emellan stadganderne uti 4804 års Kongl. förklaring och Kongl. förordningen d. 97 April 4810, och hvilken principskillnad då lärer egentligen härleda sig deraf, att den fraktion af 1840 års Ständer, som önskade bibehållandet af fideikommisser, ville, då detta genom Kongl. förordningen d. 27 April 1810 blef omöjligt, likväl åtminstone åt slägten förvara, hvad de genom en fideikommiss-stiftelse kunnat bibehålla i succession åt en enda medlem deraf, samt derföre föranledde stadgandet om fastighetens förvandling till arfvejord uti testamentstagarens, nästa efterträdarens hand, så kan i alla fall det icke stå tillsammans med lagarnes helgd och allmänna välfärden, att på sätt i detta mål skedt, 3:ne domslut tillkommit i rak strid med så bestämda föreskrifter, som dem 4840 års Kongl. förordning meddelar, och hvarå den äldre författningen af. 4801 så mycket mindre kan ega något inflytande, som oberäknadt hvarje sednare lags obestridliga egenskap, att gälla framför en föregående, härvid tillika förekommer, att 1804 års författning endast utgör en förklaring å förut gällande lagstadganden, då deremot författningen af år 4810 utgör en af Konung och Rikets Ständer beslutad förändring af de lagstadganden, hvarpå den Kongl. förklaringen äfven har afseende, samt sålunda måste anses hafva med sjelfva lagstadgandet förändrat äfven förklaringen deraf. Eders Kongl. Maj:ts höga och nådiga vilja -att i allt befrämja sanning och rätt, är alltså ett ytterligare stöd för min underdåniga öfvertygelse om en nådig och gynnsam dom uti denna, för min dotters hela framtida välfärd så maktpåliggande sak. Med djupaste c. Brita Christina Petterssen. VV född Hjertsun.