Aftonbladet – 7 juli 1847, sida 1

ETERN SERGE ER ER SNR STEN TITAN få se en skymt af den verkliga driffjedern till hennes patriotism. Vi hefve nemligen redan förut, om vi rätt minnas, omnämnt, att Minerva 1 de mörkaste farger almå:at de vådor, som skulle inträffa genom den inflytelse, som England skulle erhålla hir i landet, om ett engelskt bolag, engelska ingeniörer Oo. s. v. komme att bearbeta malmverket i Lappmarken, anlägga kommunikatior.er medelst jernvägar, inrätta masugnar m. m. Hela Sverige framställdes såsom i följd deraf snart sagdt blifvande ett lydrike under Storbritanuien; icke blott Englands förhållande till Portugal, utan äfven svafvelstrid.n med Neapel) opiibandeln, samt kriget med China framdragas såsom skräckbilder, och alla de, som kunna vara af en annan tanka, framställas såsom köpta af England os. v. Deita lät väl litet underligt för dem som tycka, att det icke vore så alldeles förksstligt heller, om två eller tre millioner från England användes i de nordliga vildmarkerna, hvaraf mnästen alltsammans skulle spridas i orten såsom arbetsförtjenst, ty till något annat kunde medlen ju icke åtgå; men denna förundran har upphört efter inhenitandet af Minervas innehåll för den 3 dennes. Uti det numret har nemligen framkommit den egentliga och, såsom Minerva sjelf tillkännagifver, politiska farhågan; som är att England skulle förvärfva sig en stor provins i ändan af Bottniska viken, uli grannskapet af Ryska makten och dess hamnarn, och vidare, att England torde finna sig föranlåtet, ait hålla en Eskader i Östersjöns. Hinc ille laeryme! Kan lisaren nu förstå sakens egentliga sammanhang? Att Ryssland skulle kunna råka att få engelsk egendom så nära gränsen, i hvars skyddande mot en framtida möjlig utvidgning från ryska sidan England sålunda kunde blifva intresseradt; äfvensom att Ryssland möjligen i framtiden icke mera ensamt skulle kunna beherrska Östersjön och i en hastig vändning med sina floltor obehindradt göra en mindre vänlig påhelsning i Carlskrona, än den sednaste, hvarom i gårdagens Aftonblad förmäldes, eller en annan påhelsning från Bomarsund till den svenska hufvudstaden, utan att tilläfventyrs kunna seneras af närheten utaf en engelsk eskader: — blotta tankan på en sådan möjlighet är ju utomordentligt förarglig för ett intresse, som visserligen icke är engelskt, men som deremot ) ta så mycket mera tyckts ligga Minerva om njertat. Vi torde för denna gång icke behöfva utirycka oss tydligare; nog af, en hvar lärer inse, att både för det uteslutande herraväldet öfver Öst rsjön, och för den fria tillgången till en obovakad och obefästad gräns vore ett invass at den ofvannämnda beskaffenbeten, föritsalt, att så stora politiska beräkningar kunde lragas från ett industriföretag, föga angenämt. ör kuriositeten skull finne vi oss imedlertid canhända föranlåtne, att en annan dag serskildt senomgå sjelfva den argumentsition, Minerva i frigt begagnat uti denna fråga, för att ådagaigga, hvilken mängd af osanna uppgifter och alska förespeglingar, den honetta matronan ammanhapat, för att vinna sitt ändamål, att ppskrämma ena och annan mera lättrörd innillning. :