Aftonbladet – 6 juli 1847, sida 3

— Talaren delade icke beron v. Kremers åsigt om stalifodringens användbarhet i allmänhet, ehuru han ansåg den kunna vara lämplig nära städer, der jordegaren vill vinna det mesta ban kan af liten areal. Visserligen vinner man i-gödseltillgång genom stallfodring om sommeren; men genom att låta boskapen vara inne en del af dygnet och en annan del ute, vinner man en del af samma fördel. Talaren hade nyttjat den methoden med fördel, att i början och slutet af sommaren, när våroch höstkylan råder, hafva kreaturen-inne om nätterna, men under högsommaren hafva dem inne för dagarne. Gretve Beckfriis. Jag instämmer med friherre . Kremer, att stallfodringen är det högsta mål, man, vid fråga om sättet att utfordra boskapen, kan uppnå, med undantag. naturligtvis af egendom, der man eger ej till anzat ändamål! brukbara bergoch stenbäckar. I Skåne, åtminstone södra delen deraf, finnas hela bemmar, hvilka på hela sin vidd icke ens ega ett kopplard äng. På desse bemman liksom på de större egendomarne tjudrar man i allmänhet boskapen. Friherre Hernuiln, Söderlö g. Uppfordrad af friherre Raab, får jag vitsorda, att hans egendom är utmärkt för sina vackra betesfält, byilka lemna en riklig afkastning, och jag tror att under lika för hållanden utgör betot ett godt utfordringssätt. Likväl torde, hvad kor beträffar, stallfordringen böra rekommenderas, under vilkor likväl att ladugårdarnebyggas af sten, äro rymliga och luftiga. iherre v. Kramer: Till mit förra yttrande får jag tillägga, av jag, då jag förordade sommarstallfodring, egentligen afsåg blott kor och oxar, ty hvad häster beträffar, torde detvara mindre ipligt, att de stallas hela sommaren, enär de crfordra rörelse, likaså hvad ungboskap öfver 4 år gammal beträffar. Vid 2 och 3 års ålder synes denna verkligen behöfva den, så att säga, gymnastik, som vinnes. på bete. Såsom bekant, fodras boskapån i Svezige ofta ute hela sommaren, utsatt för solhetta, flugor m. m. På många orter går den äfven ute om rätterne. Att förekomma detta olämpliga sätt för u: fodringen, synes ändamålsenligast att uppbringa oclingen af klöfver, och andra gräsväxter, så att boskapen större dejien af sommaren kan stallas inne, heidst härigenom Irikaro vinst beredes, hvilket gäller icke blott de nära större städer belägna trakter utan äfven de inre af landet. Genom fodringen inne erhålles remligen rikare tillgång på mjölk, hvilken vinner uti tillgång på grädde. Gödseln kan äfven. på detta sätt tillgodogöras. Ordföranden: Enligt min isigt föranleder icke hvad under diskussionen fvit yttradt till rögon position. De olika åsigter här uttalats, tyckas ta hån erfarenhet inhemtad på mot hvarandra olika lokaler. I min tanka utgör det -en fördel ju mera betet i magra hagar ken inskränkas och tiligång till rikligt foder inom ladugården och närmast denna kan beredas. Friherre Racb, 4.: Jag ber ati ännu få tillägga några ord i afseende på den mot min motsatta mening, jag med ledsnad bört friherre Kremer yttra. Vid en mig tillhörig cgensom framföder jag öfver 406 kor på en rymd af 46 tunnland med 3:dje årets klöfver jemte e:ne hagar, hkväl af sanima godhet som vanlig äng, således på en rymd, lika med den, hvilken skulle erfordras för den för sommarfodring inne behöfliga fodergvantitet. Betraktar man Gå arbetskostnaden i sednare fallet, liksom att kreaturen trifvas bäst uti fria luften, så torde under vantiga förhållanden betet böra föredragas, helst derpå vinnes på grädde lika rik mjölk. Hr Wisifäll: I motsats med friherre Raab gillar jag fullkomligen friherre Kremers åsigt, hvilken äfven bekräftas af min egen erfarenhet. Vid en egendom, der betestillgång ej finnes, har jag med fodret af 0 tunnland, hvilka besåtts med Meker, sådd med 14 dagars uppskof mellan hvarje såning, öfver sommaren framfödt 40 kor och 40 par oxar. Jag hemställer nu om betet på denna inskränkta rymd för samma antal kreatur kunnat vara tillräckligt. Då man besår fältet 3 å 4 gånger, har man ständig tillgårg på färskt foder. herre Facb beklagade att den förre talaren ej cgde e erfarenhet af det bete, hr friberrn begagnade. Han skulle då måbända kommit till helt andra resultater. Nu grundade hen sitt omdöme på erfarenheten om ett helt annat fodringssätt, och kunde således icke bedöma talarens. För öfrigt vill jag ihågkomma, tillade han, att hr Westfelt enskildt segt mig att han icke brukar släppa ut sina kreatur önän fram i Juli. Friherre Hremr. För att fullständiggöra mitt förra yttrande, vill jag endast nämna att jag tror det vore fördelaktigt om vi toge exempel af engelsmänren hvad deras instängda och med skjul försedda ledugördsgärdar beträffar. Der få kreaturen gå löra, ra under sommarvärmen skydd för s0len och förtära der upplagt grövfonder. För öfrigt vinnes på detta sätt och då gårdarre beströs med halm, eler såsom i Finland med hackadt granris och dyjord, den fördel att en god komjo.t beredes, under det-kreaturen röra sig ute i fria luften. För öftigt vill jag ingalunda bestrida rigtigheten af hvad fiherie Rab yttiat, och tior att det ej är otjenligt understundom och om man bar rika valiar, derå uteläppa boskapen. Varande enligt min tanka likväl hufvudsyftet för fodringssättet att sådant sker medelst stallfordring hela son:maren. Hr Wesfält anmärkte omöjligheten att med anvat än giönoder föda kreaturen under en del af sommaren, och Hr H der gren rekommenderade efterskörden jå vall till sommarbete, hvartill den med fördel kunde begagnas, så mycket bellre som det ej lönade mödan att slå den. Er cf Forselles ådagalade med anda länders exempel att med boskapraiveins-tillvext betesmarkerna mäste inskränbas. Emot stallfodring sommartiden vore åtskilligt att anmärka; den bade på sina ställen visat sig icke lika lämplig för kor, som för får: dock kunde någon allmän regel härför icke uppställas. Framför stallfodringen vore den i skjul! att föredrega, enär deh instängda, skämda luften i ladorna icke är helsosam för kreaturen. Finland kade förtjent namnet Sweriges korubod, få det sättet au dess åkerbrukare förställ all berara gödoämnen för sina åkrar, hbyaremot här mycken gödsel förspilldes i de stora betesmarkerna; härvid anmärkte dock talaren skilnaden i utsträckning af betesmark på egerdomarin-: vid städerna, och på de in i landet belägna. Enligt Hr F:s erfarenbet under 7 är, hade hars sätt all sköta sin jord gerom cirkulation lemnat ganska goda och tillräckliga keten. Han lade slut. stor vigt uppå att landtbiruka:en kade ett reseivfvoderleg af Lö och halm; bristen derpå vore en af de förrämligaste orsakerna till vårt jordbruks låga ståndpunkt. Emedan den tid, som för degen blifvit sektionen för boskapsskötsel tillmätt, nu tilländalupit, förklarade herr ordföranden sig nödsakad att afbryta diskussionen, eburu flera talere anmält sig. Den ytterligare utvecklingen af frågan, som ordföranden