Aftonbladet – 6 juli 1847, sida 1

UTRIKES. en TYSKLAND. Tiden medgaf ej i går att så utförligt, som ämnets vigt och interesse fordrar, redogöra för allt det märkeliga, som utmärkt de sista dagarne af förenade landtdagens i Berlin sammanvaro och slutliga hemförlofvande. Vi återkomma derföre i dag till en framställning deraf, och börje med det tal, den kunglige komissarien, hr von Bodelschwingh, å Konungens vägnar höll till landtdagen, då densamma af honom upplöstes. Det var af följande lydelse: Durcbl.uchtigste Sc. åc. Stunden är kommen då den förenade landtdagens första sammankomst, på H. M. Konungens vår alierniådigste herres befalining, skall slutas. Den har blifvit obehagligt störd derigenom, att ett litet antal af landtdagens medlemmar vägrat deltaga i den sista bandlingen af dess verksamhet, och derigenom undandragit sig uppfyllandet af en pligt, som står i visen!ligt simmanhang med utöfvandet af deras rättigheter såsom ständerledamöter. Regeringen skall. veta att upprättbålla lagarnes tnscond ÄR öfrigt tillbaka pi den liderymd af 44 veckor, denna höga församling varit i verksamhet, så skola tänslor af det mångfaldigaste slag röra sig inom es. Hvem förmår väl att öfverskäda dem, hvem att ge dem uttryck och ord? Men en känsla torde icke vara friömmande för någon, och den är, att den förenade landtdagens resultater varit mindre fruktbärande för landet, än de kunnat vara Men låtom oss hoppas af den allrådande Gudomliga Försynen, som städse i afgörande ögonbick sträckt sin skyddande hand öfver virt dyra fädernesland, att det frö till ägelt och godt, som här blifvit utsådt, fallit i en god och fruktbar jord, på det detsamma måtte uppvexa till eit träd med ädla frukter, i hvars skugga intet ogräs frodas. Men äfven en känsla af glädje och stolthet rörer sig utan tvifve! i allas bröst: den känslan, ja det medvetandet, att alla här församlade ständer och provinser äro på det innerligaste förenade genom brinnande kärlek för fiderneslandet, för den af Gud oss gifne ädle konung och hans höga hus. Ty alla bafva högt och med glidje bekännt sig till denna känsla. Huru ohka vägarne än äro, som här bli:vit föreslegea och här valda, och huru lebyrintiskt de än må korsa hvarandra, så låtom 0:s hoppas att alla, som med den känslan vandra dem, föras till ett mål: stärkande af fosterlandets ära och oafhängighe!, samt dess materiella och intellektuella flor, Preussiska folkets ära under en genom ständerna höjd och stärkt oantastad krona, på dess konungars hufvud, ur det ädla Hoherzol!ernska huset! Med uttrycket af detta hopp, och önskan, att det måtte åtfölja eder till edra bemorter, på det j äfven der måtten verka och sträfva för detta höga mål, förklarar jag, på H. M. Konungens befallning, den första förenade landtdagen härmed slutad. ; Detta tal besvarade landtmarskalken i första kammaren, furst von Solms-Lich, med ett: lefve Konungen! hvari dock församlingens instämmande lärer varit mindre allmänt. Missstimningen, som Konungens svar i grundlagsärendet framkallat, var ingalunda ägnad att minskas genom det snäfva afskedstalet. Läsaren Far utan tvivel i detta tal fistatsig vid uttrycket: Regeringen skall veta att upprätthålla lagarnes anseendenr, och undrat hvad det kan hafva att betyda. Detta är naturligtvis förhållandet i ännu högre grad i Berlin, och man tror der, att andemeningen i denna mystiska fras skall vara den, att de ledamöter af land!dagen, som vägrat välja till ständer-utskott och statsskulds-deputation, af regeringen skola förklaras icke bädan-fter kunna sjelfve väljas till ständer-ledamöter — en förklaring, som från nästa landtd:g skulle utesluta en stor del af andra kammarens utmärktaste ledamöter af oppositionen. Huru en sådan statskupp, i fall den försökes, bekommer i längden, får man väl se. Det vissa är, alt Preussen har många män, som både öga förmåga att fylla, och utan tvifvel äfven skola intaga deras plats, som den ungliga vreden, i sin kortsynthet, genom ett maktspråk skulle kunna förtränga från den, som de så ärofulit fyllt under lindtdagen. I detta fall synes oss en skål ganska betecknandel, som hr von Auerswald föreslog vid den middag, andra kammarens ledamöter höllo tillsemmans innan de åtskildes. Fan proponerade nemligen en skål och ropade lefve! för de män i framtiden, som skola och måste lefva!n Vi nämnde i går, att protester och förvaringar af rättigheter blifvit i anledning af valen till ständer-utskott och statssku!dsdeputation afgifne af en del andra kammarens ledamöter.