Aftonbladet – 5 juli 1847, sida 2

Article Image
MM ooo ww de båda sednare kungörelserna i afseende på spannmålshandeln, hvilkas ursprung och anledning vi ännu icke hört någon kunna förklara. Att spannmålspriserna vikit så mycket och nu stå lägre än hvad man för sex veckor sedan kunde förmodas och lägre äni sjelfva Ryssland är visserligen till någon del förklarligt af de lysande utsigterna för årets gröda, men sjelfva stillheten i afsättningen tycks dock tillika bevisa, att äfven de närvarande förråderna inom landet måste vara större än hvad för några veckor sedan uppgafs i de båda officiella berättelser, hvarpå regeringen grundade den första förbudsåtgärden. — Postoch TInrikes-tidningen innehöll för några dagar sedan en kungörelse af Redaktionen rörande vägrandet att införa en annons, hvilken kungörelse är af egenskap att väcka en allmännare uppmärksamhet: En annons hade nemligen blifvit inlemnad rörande en sammankomst af Fahlu bergslags samtlige delägare till allmän bolagsstämma. Denna annons, som var undertecknad Direkrektionen,, har Posttidningens Red. förklarat sig ej kunna införa, dels derföre att annonsens äkthet icke är ådagalagd,, dels ock derföre att Red. förvissat sig, att endast Stora Kopparbergs Grufverätt, och således icke Direktionen för de enskilda verken, äger laga rätt och behörighet att till ordinarie eller extra-ordinarie sammankomster besluta kallelser å bergslage! peller samtlige fjerdepartsägare, etc., och att Red. icke kan mot gällande författningar och serskildt utfärdade stadganden främja och sprida en olaglig sammankallelse af menighety — — Det första af dessa skäl kan visserligen något låta höra sig; ty då en tidnings-red. är skyldig ansvara för hvad i bladet förekommer, må det äfven få bera af dess skön att förvissa sig, att annonsen kommer från uppgifven person, så vida något tvifvel derom förekommer, hvilket dock här knappt lär varit händelsen. Det andra skälet deremot innefattar en vådlig princip, med hvars framställande vi frukta att Posttidningen både ansenligt huggit i sten och tagit sig vatten öfver hufvudet. Ty det är klart, att i afseende på annonser i allmänhet kan en Red. egentligen ej hafva annan förbindelse, än att tillse, det innehållet ej strider emot Tryckfrihets-lagen. En derutöfver sträckt omsorg att göra sig till ett slags öfverförmyndare öfver de annonserande, och tillse huruvida de i hvarje fall äro befogade till det, hvarom de annonsera, är en löjlighet, i många fall en omöjlighet, och kan till och med stundom vara ett våld; ja, en redaktion skulle kunna rika ut för ledsamma rekonventions-anspråk, om fatalier för någon förlorades genom ett. sådant förbud. Vi kunne också, efter att närmare hafva granskat den sak, som nu är i fråga, ej frångå den tankan, att den censur, som Posttidningen i detta fall utöfvat, är fullkomligt obehörig. Förhållandet är nemligen, att en tvist för närvarande pågår mellan Direktionen för Stora Kopparbergs bergslags enskilda verk och Kongl. Bergs-kollegium, angående sättet att hålla bolagsstämma vid nämnde bolag. I följd af de förläningar, kronan gifvit till Fahlu koppargrufvas drift, har staten förbehållit sig en viss öfverinspektion öfver grufvedriften genom grufverätten och de i Fahlun anställde tj-nstemän. Jemte koppartillverkningen har imedlertid bergslaget under tidernas lopp betydligt utvidgat sin egendom, medelst dels inköp från enskilda, dels anläggande af en mängd jernbruk m. m., hvilka kallas bergslagets enskilda verk. Genom ett bref på 1780-talet har bergskollegium enx gång för alla förklarat, att dessa enskilda verk må skötas af bergslaget såsom annan privat egendom, hvarföre dessa verk äfven stå under enskild, af bergslaget vald direktion, och deras förvaltning alldeles skild från kopparverksdriften. År 18342 antog bergslaget ett reglemente, till följd hvaraf dess sammankomster skulle hållas inför Grufverätten. Detta skedde, såsom när privat bolag baslutar, utan att underställas någon myndighet. År 41844 föreslogs af revisorerne och antogs enhälligt af då närvarande delägare i bolaget den förändring i detta reglemente, att sammankomsterna ej vidare skola hållas inför grufverätt.n. Detta beslut har ej öfverklagats af någon delägare, men uppå 2nmälan af bergefiskafen hos bergskollegium år slag, som förklarar detta beslut böra upphäfäfven hädanefter böra hållas inför grufverätten. hos Kongl. Maj:t, och saken är således ännu ej slutligen afgjord. Imedlertid har häraf för ögonblicket uppstått len annan tviste fråga, nemligen huruvida BergsIkollegii utslag genast skall lända till efterrätItelse, oaktadt bergskollegium i det hänseendet icke yttrat sig eller aflåtit någon skrifvelse till I Konungens Befallningshafvande om verkstälTlande deraf, eller om bolagets beslut skall följas, intill dess saken blir slutligt pröfvad. Uti denna kinkiga fråga är det nu som Posttidningen genom sin förklaring satt sig till Idoms, och afgjort densamma genom ett makt-Ispråk. Vi tilltro oss icke för vår del att afgöra, Ihvilkendera sidan har rätt i-hufvudsaken, Bergskollegium, som anser sig såsom offentlig Myndighet, berättigad till en öfveruppsigt öfver Ihushållningen med bergslagets enskilda verk, i lanseende till det, sammanhang dessa kunna äga Imed kopparverket, såsom tillhöriga samma inItressenter, eller Direktionen, som, åberopande bolagets instruktion, tyckes förmena, att hela Kongl. kollegii inblandning här vid lag innefattar ett oberättigadt byråkratiskt anspråk. Ett säkert omdöme häröfver måste bero på en närmare pröfning af vidlyftiga handlingar. Men det ligger för en dag att Posttidningen ej kunnat vidtaga den ifrågavarande vägran af annonsens införande, utan att Redaktionen förut företagit sig 2 nn Dl gg ka I nn GÅ 2 In Ho on Am —— I AA Åh — 418453, utfärdade sistnämnde kollegium ett ut-l vas, och att sammankomsterna till följd deraf Detta har direktionen å sin sida öfverklagat

5 juli 1847, sida 2

Thumbnail