Aftonbladet – 3 juli 1847, sida 3

förels å!), millioner rdr bko, så nedsätta yi ju vårt rörliga Kapital till nära bälften; våra lån i jernkontoret måste i samma mån minska; vi skola stängas från möjligheten att gifva anslag till rön och försök för handteringens utveckling; vi skola belastas med en serskildt förvaltarekorps i Norrbotten oeh ett dito kontor i Stockholm, — ty jernkontorets nuvarande kansli.och Kontors-tjecstemär hinna säkerligen ej med mera än de redan hafva att syssla. Vi skola snart se vår fond spolad öfver bord, och den bundraåriga tillvarofesten, som nyligen varit firad i jernkontoret, torde då med skäl kunna anses såsom början på samma vackra inrättnings begrafningsakt. Hvar och en vet, huru stor skilnad det är uti skötseln af en egendom, der egaren sjelf kan följa alla detaljer, och den som endast bedrifves genom legda händer, och lägger man nu dertill svårigheten, aut för en i Stockholm varande administration sköta egendomar belägna 400 till 430 mil från styrelsen, så måtte föga hopp återstå för brukssocieteten, att få dessa vidlyftiga, den noggrannaste lokalkännedom fordrande possessioner så förvaltade, att de lemna 2 å 3 procents afkastning, äfven med den bästa vilja hos den Stockholmska byråen. Men man säger ju: Låt vara att de ock icke gifva någon direkt inkomst, förlust bör det likväl aldrig blifva, vi hafva dock en oberäkneligt stor förmån i den utestängda täflan med engelskt svenskt jern. Detta skulle vara rigtigt om verkligen. denna täflan blef farlig för oss; men 4:mo tror jag icke att man, åtminstone ej i många år, tillverkar stora qvantiteter jern med Norrbottens keltillgångar, och ej heller att detta blir så billigt, att det med vårt andra jern kan täfla i pris, och 2:do har man sagt mig, att Gellivari-jernet icke är tjenligt till ståljern, och i sådant fall torde vårt andra svenska jern bibehålla sin kredit. Men ännu en-annan sak, som icke terde vara att förbise. Antagom för ett ögonblick, att brukssocieteten köpte alla nu varande, H. M. Konungens och Gyljens botag tillhörige jernverk i Norrbotten med dertil hörande hela Gellivari. Månne brukssocieteten dermed ock verkligen gjort all utländsk tälfian omöjlig. Har man då förglömt, att vi ega i Torneå Lappmark följande små malmlager: Kirunnavaara med en längd af 8200 fot och Maktyket at 800 fot, Loeussavaara med ett endast till dato blouadt jernmalmslager af 369 fots längd och 200 fots mäktighet; och dessutora de högst betydliga tager i Kurravasra, åltavavra, Haukivaara, Svappavasara m. fl. — Hvad skulle väl hindra engelsmännen, om e nu icke hade svenska malmer, att inmuta dessa oberäkneligt Tika malmfält och föra malmen till Nordsjön, hvilken transport är ojemförligt kortare och lättare än den från Gellivari till Bottniska viken? Elter månne brukssocieteten, föratt vara konseqvent; äfven borde tillegna sig nyssnämnde malmberg öch alta andra som kunde finnas i Norrbotten:ech Lappmarken, man vore då viss att hvarje ikruksegare kom till :kotten i sin egen pung. — Jag :ken således icke finna något skäl att ingå på detta vådliga företag; men deremöt tror jag man kunde vinna det hufvudsgkliga åsyftaäe målet på ett anmat och säkrare sätt. Låt oss antaga, att man vill för svenska jernhandteringens bästa och bestånd använta en million rdr bko — behåll då den, men använd räntan till uppmuntran och understöd för förbättringar i alla handteringens grenar; hjelp, men bjelp kraftigt hvarje näringens idkare, som arbetar på:en god tillverkning och icke tröttnar vid dess föfbättrande; understöd hvar dch en, som vill egna hufvud, krafter och :kunskaper för handteringen; uppmuntra hvarje dugligt ämne, som med oafvisligt syfte på målet, med allvar och insigter sträfvar att gegna och verka; med: ett ord, gör allt hvad göras ken för att upphjelpa svenska jerntillverkningen — det är rätta sättet att: motarbeta främmande infytande på vår jernproduktion; men att utestänga kaitalister från att täfla med oss, dertill äro vi alltför svaga och försök dertill!blir dock alltid ctt pditaltiv, och dertill ett för brukssocieteten ganska tyrköpt. Hvar har: man väl sett, att en fåbriksidkare eller handlande, för att utestänga täflan, köper in alla andra fabriker-eller hbandelslägenheter? Nej. Fabrikanten förbättrar sina tillverkningar-och undersäljer grannarne, ! köpmannen -skaffar sig idel goda varor och lemnar billiga priser. På dette-sätt försäkrar man sig bäst om en :säker afsättning; på detta sätt löser man knuten, hvilket alltid är förståndigare gjordt, än att shugga af den, serdeles då man ej har skarpt svärd. Man invänder: hvad ni föreslår är redan gjordt; det är sannt att :något deråt är gjordt, men mera ocih bättre kundesgöras. Fonden för rön och försök kunde och borde:ökas; törre lån eller understöd bord e beviljas dem, som vilja nedlägga :verkliga skostnad:er på förbättringar af alla slag: Den gamla :masimäs teristaten — om hvilken man med Hamlet :ken säg:a is something rotfen in the Stat — borde få :begifva sig:täl full hvila, och unga, friska spersont:r uppmanas-ati egna sig åt yrket med icke stora lö; oer under arbetstiden, nen pension på ålderdomen, om de varitsäugliga och arbelssamma. Vill .man målet, nog:finner man medlen, och dessa blifva nog verksamma, -om de lisponeras utan mannåmån och utan nepotism. :Omständligare, mera bevisand e och i alla -afseenle -bättre hade dessa åsigter viss erligen kunnat framtällas, men jag har j anspråk på att vara stilist: Jag -har endast på ett, efter minöfvertygelse högst rigtigt ämne, velat väcka mina 1:amraters uppmärkanihet, och önskar att-sannt nit för handteringens ramåtgående måtte i denna frågar dikterabesluten. Bruksegare.x oss L Eee