Aftonbladet – 3 juli 1847, sida 1

Vid denna tanke började hon bittert gråta; men hon var af naturen lugn och beslutsam. oMNej) ropade hon och nedsväljde sina tårar, nu är ef tid att gråtal Och då dessa sorgens våldsamma vittnen det oaktadt i frambröto och hotade att qväfva henne, utbrast hon: Dertill får jag ju god tid i morgan... och ... alla dagar... Jag må:te skynda! ... Store Gud... om du blefve öfverraskad!...n . En god timma förflöt under Albertinas bestyr. Nu först, då allt var i ordning, svek henne modet... nu blef det henne först riktigt tydligt:... din man skall lemna dig ...du är ånyo ensam... öfvergifven . ...! Hårdt tryekte hon handen emot sitt hjerta, fattade det hjeltemodiga beslutet, alt synas stark, för att ej öka sin mans oerhörda sorg och bekymmer, och gick derpå att underrätta honom om, att allt var färdigt. Då hon kom in, fann hon honom på knä, lutad öfver barnets vagga; hon hörde honom suckande bedja: pVaka, 0 Gud, öfver detta älskade barn! Och måtte du, pant af den renaste kärlek, ej erfara det lidande, som nu gnager din faders hjertal j Albertina nedsjönk på andra sidan om vaggan; deras böner . .. deras händer... deras läppar förenades, för att i en kyss utandas smärtan och erbålla styrka att åtminstone... hoppas, Å Klockans slag...hon slog nu tolt...återväckte dem till besinning; arm i arm lemnade de rummet. Det var omöjligt för Gustaf att förtära något, oaktadt Albertina sökte öfvertala honom dertill. Goda Albertina, innan jag reser, måste jag säga dig... på det du ej alltför oförberedd måtte drabbas af detta oundvikliga slag ...att, då de nu ej träffa mig, göra de säkert beslag på vår egendom. ..n Låt dem det, bara du är räddad!