Aftonbladet – 2 juli 1847, sida 1

ov NN —— -——t?K Ä Ö— —Ö— —— — — — — -—-.-åbeee: Länsman! hit med handklofvarna! befallde Berg med en isande köld. Häkta den bär karlen, som vwågar sätta sig upp emot kongl. maj:ts befallningshafvande! Inom ett ögonblick var bonden fängslad med både black och handklofvar. Då inträdde Gustaf. Ah, se herr Wäsström! sade kamrern; mjuka tjenare! kommer förmodligen för att biträda mig i utöfningen af min embetspligt! karlen här har anfallit oss, kronans tjenare Det är lögn, herr Wäsström! inföll bonden. Jag sa aldrig ord, förrn han sparka flickan min, så hon föll omkull... se hur blon rinner pånal, Hvad? skäller du mig för lögnare?. sade Bergen, och af bonden ånyo en sittopp. V.d detta förfarande uppflammade den länge undertryckta elden hos Gus:af; likväl yttrade han lugnt: ,Herre, hur vågar ni misshandla en längslad? Hvad säger ni, herr Wåsström? Har jag rört karlen? Denna nya nedrighet uppretade Gustaf ännu mera. Ni slog ju honom! Det måtte väl alla ha sett... och derpå tar jag er till vittne, god vänner! sade han häftigt. Vi ha ingenting sett! ropade alla med en mun. De hade verkligen icke seit det, ty liksom på öfverenskommelse hade hvar och en af dem kommit att kasta ögonen åt ett annat håll. Herre,, sade Gustaf, som ännu någorlunda förmådde betvinga sin vrede, förlåt bonden och låt honom gå; låt honom böta för sitt.;. silt... brott med penningar... jag skall gerna lägga till något... men förlåt honom och . . . tag pannanl : : Vasserra! det går svårt för herr Wäsström att komma fram med det medgifvandet, att karlen har begått ett brott, sade kamrern.