Aftonbladet – 1 juli 1847, sida 3

rtörelse, som äfven hår visat iig, liksom mång annorstädes, i anledning af de eroande utsigterna för kommande månader med afseende på spanmålstillgångarne, skapa sig och nedskrifva (samt dertil låta trycka) så öfverdrifna, så i allmänbet grundfalska satser om ställningen i en landsort, som, jemte det fred, laglydnad och ordning vanligen och under långliga tider derstädes varit sporda, äfven under detta svåra år blifvit åtminstone i vida mindre grad bemsökt af hårda pröfningar, än de mesta orter inom fäderneslandet; och vi uppmana den för osg ännu okände artikelförfattaren att, om ban gitter, leda i bevis snart sagdt något enda af alla de så förfärligt i svart målade förhållanden, som han uppgilfvit. Osanrn och vanställd är nemligen, så vidt man här kunnat erfara, författarens uppgift, att pöbeln härifrån staden (någon egentlig pöbdl finnes här dock icke, ty dertill kan ej skäligen räknas sjömän och arbetsfolk med flera dylika välfrejdade och på stället bosatte personer) har begått sådana excesser af hot och våld, som författaren utbasunerat. Osann är den uppgiften, att bagaren härstädes icke ägt bröd till salu på åtta dagar; han, en förmögen, hederligt tänkande man, har deremot städse varit försedd med ej obetydligt parti spanmål, samt alla dagar i år bakat bröd och hållit det till afsalu; osann är uppgiften, att någon svårare jäsning här utbrutit för nödens skull, såsom författaren anfört; äfvenså är det osanning, att den så kallade exportören blifvit tvungen sälja spanmål till hungrande medborgarex; här har dessutom till dato ej förefunnits brist på mjöl eller bröd, ehuru man, isynnerhet innan det välgörande exportförbudet emanerade, varit betänkt på åtgärder, att erforderligen öka förråden i staden till nästa skörd: och den nämnde exportören, som redan i Mars månad skeppat sin vara, och egde ett parti spanmål qvar ändå, hade redan ett par dagar ipnan den antydda jäsnirgen föreföll, sjeltmant erbudit hålla spanmål tillhanda, för af henom sjelf åsatt billigt pris; osann och vanställd är den uppgiften, att stora fockar här väpnat sig och gått ut på landet, att öppna böndernas spanmålsförråd till salu, med dylikt mera, som författaren påpekar; osann och oriktig är uppgiften, att den s. k. jäsningen utbröt här i anledning af norska båtars ankomst att hemta säd; tvertom voro från norska Walöarne flera personer till staden ånkomna den 40-Maj — den dag, då den förmenta jäsningen skulle hafva utbrutit — hvilka både köpte och härifrån i lugn eafförde mjöl; men det var ock samma dag på aftonen, som, då ett par svenska bönder skulle afhemta några hos den s. k. exportören uppköpta tunnor sädeshafre, en del sjöfolk och andra (som fattat den falska föreställningen, att varan skulle af bönderna utföras till Norge) sökte göra denna handel och afhemtning om intet, men hvilket icke lyckades, då autoriteterna på stället mellankommo med råd cch dåd, hvarigenom den så kallade jäsningen aflopp utan ringaste obehag; — huru, åtminstone, husfreden fått tillgodonjutas i Norge vid likartadt tillfälle, derom lär väl författaren också numera fått skarpa bevis genom kända excesser, som begingos i Fredrikshall den 47 Maj. Det var deremot. d. 44 Maj, som en annan norsk båt hit inkom, och för hvars egare, som ej ens ämnade köpa spannmål här, ett par sjömän kastade loss fånglinan, och på detta, men ej på annat våldsamt sätt förmådde honom resa härifrån genast, enär den föreställning hade kommit i deras med fleres hufvuden, att norrmannen skulle nattetid afföra ett störro parti spannmål härifrån; och bör man härvid tillägga den upplysning, att just då hade hit ingått notis om de i Götheborg och på flere ställen yppade höga ropen om nöd och spannmålsbrist; det var ock berörde dag, d. 44 Maj, som af den nyligen såsom en löpeld påkomna farhågan om spannmålsbrist, ej för dayen, utan för framtiden, några rmmän (sjöfolk, arbetskarlar och dylika) företogo sig på aftonen att besöka den i artikeln citerade kornjuden, för att uppmana honom, hvilket ock skedde i all fred och ordning, genom 3 å 4 detacherade personer, att sälja till staden pågon del af sitt rågförråd till billigt pris, 26 rdr rgs tunnan, innan, såsom eljest befarades, kela förrådet såldes och fördes till Norge. Osann är också slutligen artikelförf:s uppgift, att, om ock medgifvas må, det en och annan mindre bemedlad (måhända ock någon gång andra, af hvilka man ej bordt vänta sådant) stadsbo plägar vintertiden begå det oskick, att skaffa sig vedbränsle ur angränsande bordhemmans skogar — ett oskick, som, ty värr, ej lär sakna motstycke i andra städer, lika skoglösa som Strömstad; berörde oskick skall vara att, såsom i artikeln antydes, anse såsom hade det öfvergått till vang, alt senom styrkan taga sig räll. Något sådant är här okändt, och det skulle högeligen förundra oss, om så grofva tilltag blefvo obefriade, som de nu af författaren påpekade, i fall de verkligen egt rum. Hvyarken poliseller domaremakten å landsbyggden här i orten är känd för sådan svaghet, som dylikt förbållande skulle förutsätta; och lika obehörig är författarens anspegling deruppå, att bönderna ej skulle våga sig in till staden. Okändt är det ock här, att s. k. karavaner af sammanrotad pöbel skola t. o. m. så betydligt tillgripa skogen, att hvarje skogsåverkare medför flera famnar red tillafsalu. Bevise författaren detta; bevise hän ock, om han är i stånd dertill, att nöden här i orten är för dörren, såsom han beskrifver den. Det är i sanning en hädelse, som han i sin smutsiga artikels slut begår emot Försynen, som ej blott, såsom ofvan nämndt är, skonat denna ort från verklig nöd, utan ock välsignat landet med en särdeles gynnsam vederlek i de sednare veckorna, så att författarens beräknade aningar och i svart målade beskrifning till trotts, den mest lofvande utsigt nu är för handen till en ymnig skörd i år. Strömstad i Juni 4847. A. F. Kepps, major; J. G. Winberg, provincialläkare; C. J. Hedberg, tullförvaltare; J. G. Stieglers, handlande; Joh. F. Ekmsn, v, konsu! handlande; ÅA. L. Burman, apothekare; J. P. Christenson, handlande; L. C. Boman, handlande; Carl Kjelen, handlande; Carl Lindahl, bandlande: D. H. Ad!er, handlande; Edv. Smith, v. häradshöfding; L. Lindahl, garfvare; C. G. E. Renström, coopv. kapten; J. Simonsson, coopv. kapten; P. G. Weiclich, fårgare; A. Holmgren, juvelerare och guldarbetare; P. Andersson, färgare; L. M. Hjelmström, handskrakare; J. Jansson, garfvare; C. Woehlqvist, skomakareålderman. LANDSORTS-NYHETER, Umeå den 26 Juni. En längre tid hafva vi haft mycken värme, men med undantag af ett obe