Aftonbladet – 1 juli 1847, sida 3

Och vidare: ft Ått, ehuru alsmäktige de engelska kapitalerna synas vara, skulle de bär studsa för det sobegränsade företaget att befolka ett polarland, att der anlägga tolf mil jernväg och d.tföra stenkol, ehuru dessa kunde tagas i retour mot nlanklaster åc.x Slutligen såg man en undergång i detta företag och unnade i sådant fall heldre engelsmännen att gå framom, än jernkontoret.s Dessa skäl äro icke tillräckliga, ty om det verkligen vore en stor nötionalolycka om engelsmännen erkölle Gellivare, så vore det visserligen hvarje svensk mans pligt att göra sitt bästa att förekomma det, ja, Regeringen borde dervid taga initiativet, och jernkontorets uppoffring sf halfva sitt kapital vore ju i så fall högst prisvärdig. Men det återstår att bevisa, att det verkligen vore en olycka för Sverige om engelsmännen nedlade orimliga kapitaler på bedrifvande af svenska grufvor. Man skulle ju tvärtom tro, att detta vore en nationalvinst. Den egandevält, de förvärfvade till Hans Maj:!s egendomer, skulle ju alldeles icke skilja det minsta jordstycke från Sverige, och hvarje delegare, styresmsn eller arbetare, som i och för dessa verks bedrifvinde hitkomme och bär bosatte sig, skulle ju blifva svensk. Landets såväl fasta som röre!sekapital skulle ju i hög grad ökas, det förra genom alla de penningar, som nedlades på vägar, machinerier, grufbyggnader, verkstäder sf alla slag åc.; det sednare genom allt, som för arbetslöner, transporters verkställande, rudimateriers inköp etc. utgåfves. Der nu är en öcemark, skulle ju ett stort industrielt lif uppblomstra, och tusentals medborgare fingBa arbete och bröd. Men,, säger man, går företaget väl, så skulle ju jern till ett mångfaldigt större värde utskeppas, och allt, hvad det vore värdt mera, än produktionskostnaden, på detta sätt beröfvas riket och komma utländningen till godo. Detta resonnement är grundfalskt, ty det värde, malmen nu öger, skulle ju betalas Häns Msj:t Konungen, och för alit det värde jernet genom erbete kunde erhålla, skulle ju hör betalas. Hela produktionsvärdet af varan skulle ju sålunda komma Sserige till fördel, och allt hvad utländningen erhölle vore ju framdeles ränta på sill kapital och vinst på sitt arbete; begge saker, som för ögonblicket icke ens existera och aldrig kunna anses tillhöra Sverige. Om utländningen således vill nedlägga sins kapitsler, sina kunskaper, sin srbetsiörmåga på ett svenskt grufvefält, skapa ett stort industrielt lif inom Sverige, bereda tillfälle till förtjenst och föda för många svenska medborgare genom hitflyttningar öka deras antal och göra en oas af hvad som nu är en öken; så måtte detta vara en national-välgerning och icke något ondt. Men om svenske män kunde göra detta företag och således såväl alla räntor, som hela vinsten, stannade inem fosterlsndet, så vore det jn ännu bättre? Visserligen och ytterst angenämt vore det att erara, det svenske män ägde härtill nödig rikedom, kunskaper, erfarenhet och energi; men må de icke dertill tvinga an dra mot sin vila, icke dertill använda i och ör ett ennat ändemål sammanskjutne penningar, hvilka redan äro för bruksrörelsen fördelaktigt employerade, eller skuldsätta ett för andra ändamål inrättadt verk! Och må de dessutom för egen del ihågkommoa, att öretaget är ytterst tvifvelaktigt cch halsbrytande; stt det kan gå mycket väl, men också kan gå mycket illa, och att det ganska lätt skulle kunna hända, att de, genom skuldsättning, gjorde sig skattskyldige till utlindningen för mycket merz, än hvad denne nånsin skulle kunna förtjena på Gellivare. Må de dessutom hågkomma, att ett sådant företag, som detta, kan lyckas för personer med orimliga kapitaler, utmärkt skicklighet och tillfälle att bereda afsättning för sina produkter, och då blir en välgerning för fosterlandet, men att, om de göra det och i brist på kspitaler och skicklighet icke kunna bringa det till ett lyckligt slut, de icke allenast beröfva fosterlandet allt, hvad de sjelfva förlora, utan äfven allt hvad det skulle hafva vunnit derpå, att företaget kommit i skickligare händer än deras. Det andra motivet: att förekomma alt priset på svenskt jern faller genom tillverkningen af ytterhgare cn stor qvantitet är det förra motsatt och förutsätter, att ändamålet med köpet skulle vara att förbindra att någon industr; uppstode vid Gellivare, eller åtminstone att förorsaka att den komme att bedrifvas mycket lamt, ty icke må man kunna tro att 400,000 sk, tillverkade af svenskar, skulle hafva mindre inflytande på priset, än 400,000 sk, tillverkade af uilindningar. Den enda förändring i priset, som denna skiljsktighet kunde medföra, vore, om de ena eller de andra ägde mera skicklighet i alt bereda nya ändamål för nvändandet, nya kanaler för afsättninger, och i detta, afseende kan icke företrädet nekas utländningen. De, som förebringa eller hysa detta motiv, önska således att förqväfva all industri vid Gellis are; de vilja i sit inbillade enskilda intresse förhindra denna industri att uppstå, förhindra tusendetals af sina medborgare denna utsigt tll förljenst, förhindra att en för foster—-— — PV SA AA -— — fig: —-— pe mm nn MM MM MMMM ARR LL nm mm At —m AA mt MM AF AM —-— mm a landet och menskligheten gagnlös öken blir förvandlad till en för sig och andra nyttig provins; och till hvem vända de sig härvid? Jo, till jernkontoret, som blifvit stiftadt för det ädla ändamålet alt uppmuntra och underlätta den svenska jernindustrien, och hvirs fonder nu skulle användas att förekomma och tillintetgöra den. Äfven den hittills existerande jernindustrien Lan dank irla annat än dusnma förut se mm SP mm -—