för en jord, som iörligen är förvärfd, så kan väl ingen neka mig att med min bustru blifva skrifven såsom beackstugusittaren. Detta kan icke heller nekas honom. Så illuderas författningen, och så ökas alltjemt de fattigas antal. Oiver-post-direktören, baron Hugo Hamilton: Då jag hört en värd talare, med stöd af sin erfarenhet, yttra att det vore hög tid att lagstiftningen inskränkte rättigheten till styckning af jord, så kan jag icke underlåta att äfven yitra mig i denna fråga, z2lldenstund jag öfver densamma hyser en motsatt, äfvenledes på erfarenheten grundad, öfvertygelse. I Nerike, der jag bor, finnes ett ställe, som utgör det mest talande bevis derpå, att styckning af jord kan förenas med innehafvarnes välmåga. Detta ställe är Åkerby-backe, en ganska oländig utmark, hörande till Åkerby by söder om Örebro. För 45 år sedan nedsatte sig här en mängd lösdrifvare, och öfver denna koloni, som årligen tillväxte, klagades i orten icke blott öfver tiggeri, utan äfven öfver stöld. Kolonien var ett plågoris för orten, och mången yrkade att dess bebyggare skulle från platsen bortjagas. Den första generationen efterföljdes imedlertid af en annan, som efter hand förvärfvat sig en oberoende ställning, och nu är förhållandet det, att på denna jordrymd, som har ungefär 3,:delar af en fjerdingsväg i längd och är på sin höjd 400 famnar bred, föda sig omkring 50 hushåll. Det är få af dem, som hafva ett helt tunnland; genska många äga blott 1. Men husen äro väl underhållna och inga tiggare komma numera från den orten. De som icke äro jordbrukare hafva andra binäringar, och de fleste äro handtverkare. De odla sin jord i den största cirkulation i Sverige, ty den lägges aldrig uti träde. — Det har här, blifvit antydt, att i en fattig ort, med ett svårt och hårdt klimat, har af jordstyckning fattigdom uppstått hos den mindre jordägaren. Detta är visserligen sannt, men vi hafva lyckligtvis andra jordmåner och lyckligare förhållanden äfven i Sverige; och jag skulle ense det vara högst beklagligt, och just med afseende på den tillväXande befolkningen farligt, att, då de kunna sjelfva försörja sig, så binda händerna på dem som lagstiftningen i Sverige gjort. Hr A. L. Björk: På befolkningens sedliga och ekonomiska tillstånd inverka så många omständigheter och dessa omständigheter sammanhänga till den grad med hvarandra, att inflytandet af en enda icke får bedömas isoleradt. Att hemmansklyfningen kan vara skadlig der folket är okunnigt och rått, utan all industri eller i händerna på några stora fabriksägare, obekant med de förnämsta fabriksväxters odling samt genom näringslagstiftningen hindradt att föda sig på för öfrigt tillbörliga sätt, kan visserligen medgifvas. Under motsatta förhållanden torde hemmansklyfningen verka högst välgörande. Ett exempel på det sistnämnda erbjuder jemförelsen mellan Rhenbayern och de öfriga provinserna i konungariket Bayern. På förra stället är i följd af Franska revolutionen landtbruket befriadt från de hinder och bördor, hvilka voro ett arf från förra århundraden, äfvensom näringsfriheten införd och jordens obegränsade styckning tillåten; hvaremot uti de sednare dessa servituter ännu finnas och jordens 1 styckning redan af denna grund är förhindrad såsom stridande mot de stora godsägarnes intressen. l, Enligt officiella uppgifter produceras nu i hela ko; nungariket 10,278,868 Scheffel säd och deribland, 1,315,635 Scheffel eller nära V; i Pfalz, som endast ; utgör !V,, af arealen. På hvarje qvadratmil produceras i hela landet 6,844 Scheffel, men i Pfalzl, 12,320 Scheffel, och på hvarje qvadratmil, som ute-l. slutande användes till sädesproduktion, i hela landet . 17,700 Scheffei; i Pfalz 49,600. Af Potatis fram-l, bringar Pfalz V, af hela landets produktion; af vin; 3, , af tobak hälften. . Interessantare är jemförelsen mellan produktionen , och konsumtionen, ty oaktadt motståndarne till hem-,; mansklyfningen medgifva att den har till följd en ; större produktion, påstå de att befolkningen tilltaril, ännu större proportion än lifsmedlen. Men äfven I detta strider mot erfarenheten här, ty oaktadt befolkningen i Pfalz vida öfverstiger den i de öfriga lt provinserna, frambringar likväl denna del af landet e vida mer af alla sädesslag utan undantag än denlf konsumerar, så att öfverskottet hvarje år i medeltal I utgör 203,700 Scheffel. I de öfriga provinserna,ls med undantag af nedra Bayern och öfra Mainkret-s snn, konsumerasaf det ena eller andra sädesslaget mer än produktionen utgör, och på det hela taget öfverstiger här produktionen konsumtionen. — Man har vidare påstått, att genom obegränsad näringsb rihet och ovilkorlig rätt att stycka jorden folkets älmåga skulle förringas och såsom, följd deraf brott ch immoralitet taga öfverhand. Äfven detta på-! tående jäfvas af erfarenheten i Pfalz och i konunn arikets öfriga provinser. Af brottmålstabellerna, ynnerligast öfver förbrytelserna mot eganderätten, san bästa ledningen hemtas att bedöma sedliga och konomiska tillståndet hos ett folk. Jemför man nu Pfalz med nedra Bayern, hvilken provins är den elatift minst befolkade och som dessutom har 57,000 li ärre innevånare, så finnes, att stöldernas och snat! eriernas antal utgjorde 5 i 4 l 1 j ( ( s f j l 1 f 1 6 f I I 1 r t f i el 1835-36, 1836-37, 1837-38, 1838-39 Ih Pfalz. .... 323 286 366 358 lej nedra Bayern — 575 601 645 881 Ip hela konungafa riket .. ... 4630 4722 BA 3439 åledes i Pfalz endast hälften mot i nedra Bayern. a Ett annat bevis på det sedliga och ekonomiska äl illståndet är förhållandet mellan de äkta och oäkta m arnens antal. Nu visar erfarenheten efter 44 årsmn nedium eller från 1824—25 till 1834—5353, att detta li örhållande var i Pfalz som 9,40 : 4, och i helalja onungariket som 3,38 : 4 (i öfra Mainkretsen som k 69 : 4), hvaraf följer, att i detta afseende de öf-le iga provinserna alldeles icke tåla någon jemförelsea ned Pfalz. k