BERÄTTELSE ÖFVER FÖRHANDLINGARNA VID DET FÖRSTA ALLMÄNNA LANDT BRUKSMÖTET I STOCKHOLM 41846, ÅF GIFVEN AF J. ARRHENIUS, MÖTETS SE KRETERARE. (Forts. från Lördagsbl.) Baron C. A. Raab: Jag hade icke ämna yttra mig i detta ämne; men då jag hyser el emot prosten Holms yttrande motsatt öfver tygelse, kan jag nu, då hans anförande fram kallat lifliga bifallsyttringar, icke underlåta at meddela min åsigt och min erfarenhet, som ä helt och hållet motsatt den föregående ärade talarens. Prosten Holm har uppgifvit att de fattiges antal i hans församling, efter de hård: år 1839; 1840 och 41844 stigit till den grad att den nu utgjorde VY, af bela folkmängden Deraf kan man dock ieke draga den slutsats, att icke samma antal fattige kunnat uppkomma i nämnde församling, äfven om 4827 års författning om hemmansklyfningen aldrig blifvit utfirdad. Det är visserligen sannt, att om de fattige icke gift sig så tidigt, så skulle icke så många menniskor tillkommit och fallit fattigvården till last. Men icke må man föreställa sig, att, genom att förhindra allmogen at! kunna få förvärfva och besitta en mindre jord: lott, det skulle lyckas att förekomma allt för tidiga giftermål och aldraminst befolkningens förökande. För min del måste jag säga, att jag känner personer, som haft ganska små jordlotter, blott 5 a 6 tunnland, och som bäirgat sig ganska väl Jagtror äfven att de fleste heldre skulle vilja hafva till arbetare hos sig en sådan, som är innehafvare af en liten förmögenbet, än en backstugusittare. Då en driftig arbetare i allmänhet kan förtjena så mycket, att ban omsider skulle kunna köpa sig ett litet ställe, så vore det obilligt att förneka honom möjligheten alt trygga sin och sin familjs framtid, genom att förskaffa sig någon liten jordlapp. Då han eger detta hopp att kunna komma till något, om än aldrig så ringa välstånd, så sträfvar han med glädje för sig och sin familjs utkomst, han är ordentlig, arbetsam och duglig, helt olika det lösa folk; som eger intet och intet söker förvärfva.