Aftonbladet – 26 juni 1847, sida 3

BLANDADE ÄMNTN (Insändt.) TIDEULA. Ett instrument under ofvanstående benärening blef förlidet år på statens bekostnad inköpt och öfverlemnadt till härvarande navigationssko!a, men har, besynnerligt nog, ännu icke blifvit begagnadt, ehuru det anskaffades för allmänhetens betjerande och förnämligast till nytta för sjöfarande. TI de flesta större sjöstäder, isynverhet i England, äro dessa s. k. tidkulor (Time Balls) alltid tillgängliga för sjöfarande, vid reglering af kronometrar ombord. Instrumentet, som alltid placeras på möjligaste bögsta plats, vanligtvis observatorium, består af en lång. upprättstående stång, försedd med en omkring densamma löpande stor kula och begagnas till signalerende af ett bestämdt tidsmoment på följande sätt: Då t. ex. kl. 4 e. m. skall signaleras efter ortens medeltid, hissas kulan, som hvilar vid stångens fot, fem minuter före kl. 4 ögonblickligt upp på halfva stången, och bålles der till tre minuter före kl. 4, då hon uppryckes i toppen af stången, men kl. precis 4 fälles kulan på en gång ned till stångens fot; man har således under fem minuter trenre observatiopsmomenter. Detta sigpaierande begagnas hvarje middag kl. 4 i Greenwich, Portsmouth och flera andra hamnar, äfvensom i Batavia, Cap och: S:t Helena, och kan man dessutom på dessa platser, mot en billig afg!ft, hvilken timma på dagen som helst, inhensta rätta medeltiden och derigenom kontrollera tidskillnaden emellan den ort, hvarest man befinner sig, och Greenwichs medeltid, utan att derföre behöfva transportera kronometern i land, i hvilket fall det lätt inträffar, att denne genom slötning, svängning eller båtens rörelse rubbas i sin förut jemna gång. Då man omsider äfven här anskaffat en tidkula och bar denna placerad på den mest lämpliga plats man kan tänka sig, synes det råda en alltför stor liknöjdhet hos navigationsskolans föreståndare, som öfvertagit tillsyn af densamma, att icke sätta den i verket; ty utan tvifvel skulle han förvärfva sig, utom allmänhetens tacksamhet, ganska goda sportlar till sin Mörut rikliga lön, derest han, om icke hvarje dag, åtminstone tvenne gånger i veckan, från sjöfartens början och till dess slut, ville göra sig den mödan att uppoffra några minuter af sin dyrbara id, — Stockholm d. 25 Juni 4847. tid Stoc holm 2 Juni 4847 ta — I statistiska sällskapet i Berlin har den berömde statistiske författaren friherre ton Peden nyligen hållit ett föredrag, i hvilket han framlade resultatet af åtskilliga företagna forskningar. Han utgick från det antagandet, att hvarje farvilj inom arbetsklassen, beräknad till 5 personer, heböfver för brödföda 450 marker spanmål (ett förhållande, som gäller för hela Tyskland). I vanliga år kan mbdelpriset för spanmål antegas till 4 , thaler perstheffel; men i anseende till förlidet års dåliga skörd hade detta pris stigit 75 Procent, så att kosinaten ör arbetsklassens i Tyskland brödföda i år stigit med 4359 millioner thaler. Vidare hade potatispriset stigit 400 procent, hvarigenom utgifterne för anskaffande af denna födoartikel ökats med 70 millioner, så att det stegrade priset på dessa båda födoimnen under åren 1846—14847 i Tyskland kan antagas erfordra ett plus i utgifter af 220 millioner .haler. Denna summa öfverstiger tredubbelt summan af alla Tyska staters budgeter för ett år, med undantag af Österrikes och Preussens. Efter inhemtade upplysningar från mångfaldiga håll, behöfer en arbetande familj på landet i Mark Brandenvurg för silt uppehälle en årlig inkomst af 450 å 60 thaler, hvaraf 25 räknas för säd, och 9 för poatis. Men i år måste en sådan familj för båda lessa födoämnen betala 63 th., alltså 29 th. mera, n i år med goda skördar. I de större städerna ;ehöfver en arbetarefamilj, för att kunna lefva, ninst 480 th., hvaraf. ö4 till bröd och ,9 till potaes; men i år måste den för båda dessa födoämnen itgifva 52 th. mera. Besinnar man nu att arbetsönernpa icke sligit, att inkomsterne snarare minskats enom brist på arbete, så är missförhållandet emelan inkomst och utgift så stort, att många af dessa amiljer måste hemfalla åt pauperismen. — RYSSLANDS BERGVEEK, såväl kronans som nskildas, hafva under förlidet år lemnat en afkasting af 4724 pud 24 marker guld eller 552 pud 33 varker mer än året förut. — Gorturs beksn a tragedi Egmont bar lifvit öfversatt på franska och uppförd på Odeons atern i Paris. Öfversättningen utaf Mellande var möjligaste måtto trogen och kritiken påstår att etta icke just skulle varit någon lycklig omstänighet; allt nog parterren hvisslade ut stycket och