SETON, EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET ANDRA DELEN. TJUGONDE KAPITLET. Fru Malla Flodman, hvilken tilikallades såsom en erfa ren sjuksköterska och något fuskarinna i läkarekonsten, me: egentligast i egenskap af en ojemförligt god och ömsint vän fann följande dagen prostinnans tillstånd så betönkligt, at hon, så godt hon kund, kluddade till ett slags bref, pi hvilket hon bad nådårspredikanten skrifva utanskriften. De afskickades, och redan tredje dagen derefter anlände Gusta och hans hustru. : De furno hennes tillstånd ganska betänkligt; länge sväf. vade den hulda modern emellan lif och död; men. slutli gen tycktes bimlen höra deras brinnande böner, deras öm. ma omsorger tycktes ingjuta nytt lif hos den sjuka. Pro stinnan tillfrisknade synbart. O, mina barn! sade hon första gången hon klädd låg på sängen, huru orätt hade jag ieke i mitt knot emot dei Högste, som borttog min älskade make ifrån min sida! Har harju ersalt mig denna förlust med roina barns godhet oc! ömhet emot mg. Gud skänke er sir jsälsignelsel :.. Gu skänke d:g, min dotter, en son, som 1 visar dig lika myc ken kärlek, som min bevisat migl Rodnande kysste Albertina sin svärmors händer, och Gustaf omfamnade mar och maka. Foljande dagen gngo Gustaf och Aibertina öfver till Rådmansö, för att helsa på hos komminister Flodmans. Hvilka rika, blomstrande minnen af kärlek och ,bopt inställde sig icke på denna väg hos de unga, hvarannan si innerligt älskande makarna! Under kärleksfullt joiler hade vären försvannit, och d befunno s:g redan vid färjan, innan de trodde sig vara half Vägs. i rn sag : yHved 1, sade Gustaf; der ligger ju ännu min lilla bå qvar på sitt vanliga tillel Det är den som i fjol nästa ) Se Å. B. M7 99—102, 405, 108, 109, 141, 145, 115, 16 118—121, 132—136, 130—145, 4 :