En stund derefter kunde hon ej annat än le i sin bedröfvelse, då hon såg komministern, åtiöljd af nådårspredikanen, gå öfver gården åt ladugården till. Hon sig honom stadna vid b. dar och uthus, och kasta mera pröfvande blickar omkring sig, än den argaste tullbetjent. Hon såg nådårsprediksnten skratta, så att han knappt kunde gå. Hon gick ut på trappan. Men just den hade komministern ulsett till sin valplats... der hade han börjat affären... der skulle ock hars öde afgöras. Min gunstigaste fru prostinna,... här har ju fru prostinnan residerat, som i ett paradis! Jag har oldrig sett någon prestgård så väl i ordning, ifrån det minsta till det största . .. Ja, min salig man ville alltid ha det sål Derföre har han ock varit viia berömd... Jag tycker, hvad det skall komma att kosta på prostinnan att ö:vergifva detta ställe? ... Prostinnan darrade, som ett asplöfs hon hade många gånger med ångest tänkt på den dagen, den stunden. Den ifrige älskaren fortfor: När Gud sade: det är ej godt för mannen att vara allena... huru vist gjorde ban ej dål... Nådårspred kanten vände nu ryggen åt de bida kontrahenterna. Ty säll den, fortfor komministern, säll den man, hvilken Gud hafver gifvit ena qvinno, om hvilken Syrach säger: hon äter ej sitt bröd i lättja, hon är först oppe och sist i säng... hvilken, slutligen, lik dygderika fru prostinnan, så håller sitt hus vid makt. Prostin: an visste ej, att mannen var enkling; hon trodde, a!t hans hustru lefde, hans ord och beteend:n voro henne således alldeles oförklarliga. Ilon svarade blott i allmänhet: Ja, jal I synnerhet är det nödvändigt att vara om sig på en prestgård... och förmodligen kan herr komministern glida sig åt en sådan hustru... ämnade hon tilllägga. ; Men komministern tillät henne ej tala till punkt, utan inföll: Ack, gunstigaste fru prostinna! Afven min välfärd beror deraf... Säg blott ett ord, ett enda ljufligt ord... och all denna herrlighet tillhör åter fru prostinnan... Hvad menar komministern ? Hvad jag menar? ??,.. Ack, dygderikaste, fagraste