Aftonbladet – 21 juni 1847, sida 1

De båda gvinnorna drucko sitt kaffe; derefter satte Amalia sig att lisa och Brita att spå i kort Kors i Herrans namnl skrek Brita till, så att Amalia så när släppt boken, ,hvart stall du ta väg n?... Du kommer alt resa en väg, så lång, så lång ...! Se, alla fyra sexorna ligga omkring digb Amalia blef röd som ett skarlakan, och var verkligen Lå väg alt tro käringen kunna trolla. Efter e!t sndet:g af förskräckelse sansade hon sig likväl. vAck, herre Gud gifve, du spådde sant, och att jag en gång komme ur den här träldomen! Det önskar jag med! suetade Brita. Vet du, det är just i deg nio veckor, som vi suttit så här instöngda. Är det inte mor? mig har tiden förefallt som en evighet, Brita såg åter i ko;tn. Man skall få se, att det komzer någon rik utländning, som du re.e bort med! Kära: du, om det går dig så väl, tor du mig med då? Amalia lofvade det. Men hu då! å det ligger för mig! Ett helt helvete af spader och klöfver bar samlat sig omkring mg steckare. vv. två tri, fyra fem, sex sju, åtta nie, tie elfva, tolftretton... tvy dig, din förbannade spader nia! Skall jag bli sjuk vu igen? Jag har int? nog af den satans hufvudvärken hvar evig2ste mo:gon...lm I förargelsen kastide hon koren ifrån sig, och satte sig med händ rna i kors vid kakelugnen. Amalia betraktade henne i smyg. : S-dan kon en god stund i sarama ställning syss slsatt sig med den eva gäspningen efter den andra, började kon sin vanliga 2ftonsång: : MDet är nu förskröcklg!t, att du ban sitta så der och hänga näsan öfver boken, alldeles som du vore en gammal