Aftonbladet – 21 juni 1847, sida 1

middag. i fullkomlig enslighet. Der miss:änktes intet, det såg ban. Derifrån begaf han sig till gästgifvaregården och beställde skjuts, szmt lofvade drickspengar, om han finge elt par goda hästar... skyndade sed:n hem och berättade för verkmästaren, att han filt bref om, a:t kamrer Borg vore illa sjuk, och alt ban genact ymåste fara till honom. Dervid fästade sig ingen; alla kände, huru mycket herr Jean älskade den förre föreståndaren. Klockan 7 skulle han afhämta Amalia. Skjutsen kom på utsatt tid. ,IHar du dugtiga hästar ? frågade Jean skjutskarlen. Fälle har j:g så!s menade bonden; herrn har ju löfva dugtiga drickspenzjar, vett ja. Kappsäckarne nedburos... Jean kastade sig i fördkorgen, fattade tömmarna och försvann ur sin verkmästares åsyn. Fjorton dagar derefter läste man i Postoch Iorikestidningen under rubriken, Didei landsorten: Kamrer J. A. Grönstedt afled stilla i Götheborg den 43 Mars. TRETTONDE KAPITLET. Amalia hade ej erfarit något åf den oro, som plågat bennes älskare. Hon öfverlemnade sig endast åt det glada hoppet art få vända venäran och lidandet ryggen. Sitt bedrägeri mot Jean urskuldade Lon inför sig sjelf, dels med sin ömma kärlek, dels dermed, att hon räddade honom ifrån en nästan oundviklig undergång. För alt trygga derss flykt, skref hon en biljett til Grönstedt, hvari hon bad honom besöka sig klockan precis 42 på netlen, emedan hon hade något högst vigtigt ati säga honom. Denna biljett hade hon redan vid middagstidea afskickat och fått till svar, att han säkert skulle komma. Under sken afatt städa i sira lådor, lade hon ihop alla sina sakar, För öfrigt bade allt sin gilla gång. i