Aftonbladet – 21 juni 1847, sida 1

En lång, ling stucd förgck. Nej utropede. ban omsider, inet orättmätigt guld skall låda vid mina händer... jag flyr undan orättvisan, men brottet skall icke bifva rhin följeslagare, icke blifva den makt, åt hv:lxen jag anförtror ledningen af mina första steg på verldens stråt... Jag skall ej taga mor, än det, som ovilkorligen är mitt ...: den skänk, som min farfar cch farmor gåfvo mig, då jag frambars till dopet... Denna summa insattes i mn fars rörelse, att der för min räkning förräntas ... min far har sjelf visat mig räkning derpå ... här är den... genom hans omsorger stiger summan nu till en tunna guld... Denna summa är min!... den kan jag utan samse sförebråelse taga... mången har börjat med mindre., Onsorgs ulit nedlade han åter i kassakistan en vexel ;å 5000 riksdaler; de öfriga trenne, en på 16;000, en på 6099, och en på 3600 riksdaier stoppade han i sin portEter något betänkande vexlade han den sista i kassan, och nedlade, jemte vexeln, sitt qvitto på den Iyftade summan. Nu återstod orlofssedeln åt den fransyska gesällen, hvars namn han nu antog och beslöt att hädanefter bära... han satte sig ned att skrifva den... han tillökade den med titel för sig af sidenfabr.ksmästare. Under dessa förberedelser slog klockan 42. I en biljett till sin fer bad ban om ursäkt för, att hen ej kund mediölja till det förutnämda kalaset, emedan ban visste, all mesmsell Koschell vore der, och han önskade att först i den afgörande stundin se henne... Han: afskickade biljetten med flit så sent, att ingen befallning kunde hinia tvinga bonom a!t infinna sig. Allt var i ordning; men huru skulle han nu utan uppseende komma hemirån? ... Huru: vilseleda föräldrarne, grefven; fabriksmästaren, om den kosa;j han äxn:de taga?,.. Klockån 4 gick han till Asplunska:: huset, och åt sin