Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 2

TEES drack och, lät Brita servera sig sjelf. Hon Jåg snart sanslös i sin fållbänk, och Amalia var af med sin vakterska. Ändteligen varsnade hon Jean och öppnade dörren för honom. Hon hade väntat att se sin älskare med högljudd glädje ila till sitt möte; men dödsblek stod han framför henne, med oro och djupa bekymmer tecknade i sina anle:sdrag. Hon kunde ej förmoda annat än att dt var upptäckt, och oaktadt all sin ångest märkte Jean, att hon stod mållös af förskräckelse. O, min älskade Amalial, sade han och slöt den nästan tillintetgjorda fl ckan i sina armar. Har du redan i mina sorgsna blickar läst den olycka, som hotar vår kärlek? Hans ömma språk skingrade väl hennes farhåga att se sig upptäckt, men hon var för upprörd att våga begära upplysning om hvad som inträffat. Å Amslia, älskade Amalia, sinsa dig! Vi skola tillsammans öfverlägga om medel till vår räddning. Förlorar du modet, hvem skall då uppehålla mitt? Hvad har händt? hviskade ändtligen Amalia med bruten stämma; hvad har händt? Jean berättade det samtal han haft med sina föräldrar. Hvad kunde väl Amalia önska sig bättre? Och likväl brast hon ut i en ström af tårar. Hennes nyvaknade moraliska känsla anklagade henne högt för, att med förförelsens konstgrepp hafva trädt emellan honom och hans föräldrar. i Utan mig... tänkte hon... skulle han kanhända älska den maka de ämna honom och blifvit lycklig .... Om hor ej fruktat, att han skulle falla i Adelheims snaror, had ock troligen denna bättre känsla segrat. Jean, som föreställde sig, att hennes förtviflan kom ifrår fruktan att förlora honom, svor henne trohet med de lif ligaste eder, och frågade henne, om hon ej ansåg det vars bäst att med en hastig flykt rädda sig undan olyckan? Jo, svarade hon med häftighet, i det hon fattade hans händer, hvilka hon ömt tryckte och nästan förde till sin: läppat, endast flykten kan rädda oss. I Amalia!... hviskade han med afbrutna ord, i lif -. loch i död... är jag din... din!... Säg hvart du villfly ljag följer dig, vore det ock till verldens ändal j