Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 1

MM MM WMMHHMHOUOUO AR fröjd, och hon var mild som ett solsken efter regn, unde det hennes man räknade upp pengarna. Tack skall du ha, söta Asplund lilla! Nog kan d förstå, att jag håller lika mycket al Jean, som af Charlott och att jag alldeles inte vill göra honom någon orätt... Gud bevare mig derifrån. Men ser du, Charlotte, son grefvinna, behöfver så mycket... och nu till! Under hen nes siteaschom vill jag så gerna glädja och fägra henne det goda barnet! Skall det inte bli roligt att bli mora åt en liten grefve?... ty se, det blir bestämdt!... Hu var det nu igen med Jeans giftermål... Jol, Hon ringde; kammarpigan kom in. Har unga herrn kommit hem ännu? Ja nådi frul Säg herrn, att han kommer in! Pigan gick och inom få ögonblick inträdde Jean. Min son, begynte kommerserådinnan, jag har trott mig märka, att du ibland hyst den falska före.tällning, som skulle jag hafva älskat dig mindre, än din syster .... Föl att nu bevisa oriktigheten af dessa misstankar, så vet, at! vi hysa lika mycken omsorg om din framtid, som någonsin om din systersl) Jean blef bestört. En orolig aning sade honom, hvarom frågan var. Din far och jag, fortfor kommerserådinnan, hafva å lina vägnar öfverenskommit med vinhandlar Koschell om n förbindelse med hans dotter., Med mamsell Koschelll utropade Jean, hon som vill vara så förnäm! Hon skulle visst tycka, att till och med in baron vore för litet .,.. Om nu kommerserådinnan tog delta yttrande för en arkasm, eller om hon vredgades öfver, att hennes son våade en motsägelre, är Ovisst; men hon utbrast, med en örfärlig hetta, i botelser att ej vilja se honom mera, att ndandraga honom sin välsignelse, att göra honom arflös,