Aftonbladet – 19 juni 1847, sida 1

52 TON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET ANDRA DELEN. s ELFTE KAPITLET. Händelsen tycktes gå i förbund med Amalias plar Dagen efter, sedan hon fattat beslutet att fly med Jean hemkom kommerserådet, klocksn emellan 44 och 42 på förmiddagen. Hans ansige bar stämpel af ovanlig frynt lighet, hans ögon strålade af glädje. Betjenten aftog ho nom kappan och galoscherna. I och med sitt berrskaps upphjelse hade den fordni husdrängen äfven stigit till rang och värdigbet af betjen! Hör du, Ålander, är kommerserådinnan hemma? Ja, nådi herr kommerseråd, det är hon. Nådi fru sitter vid tåletten. Sedan den förra fru Asplund blifvit nådig, befanns de ej vidare tillräckligt, alt om morgonen kläda sig snyggt hon hade redan antagit de förnämas bruk att till middager göra sin toi!ett; men det fordras vana till allt, och cer tarfligt uppföda borgarflickan kunde aldrig lära sig att låt: kläda af och på sig, utan kammarpigan stod med händern: i kors, och såg under homligt löje på, huru nådig frun va sin egen kammarpiga. Hennes toilett var just slutad, då kommerserådet in trädde. . Gå ut, mitt barn! befallte han kammarpigan; jag ha något alt tala vid nådig frun. Du måtte ha gjort någon bra lycklig kapp i dag, dt ser så innerligen glad ut! Ja, en rätt lycklig ändå, och går den i lås, så erhåller vårt hus en tillökning af 100,000 rdr.o ) Se A. B. J2 99—102, 105, 108, 409, 444, 113, 1135, 148, 118—121, 132—41436 och 138.