MOPEDEN RENEE NINE METE IIS IEEE NS VA AA förakt; men Albertina, som på deras gäst märkte intrycke af sin mans tystnad, svarade: En deltagande väns besök skall alltid vara oss behagligt.n Kaffebrickan kringbars. Kors bevara mig! utbrast kamrern, sm enligt sin vana berömde allt. Kors bevara mig! ett sidant kaffe bar jag... icke druckit ,.. på, på öfver år och dag... det... det h3drar värdinnan ... men... men det är kostsamt... ait... att hafva det så ytterst godt... Komministern anlände nu. Mycket välkommen, min kära bror Fast! sale Gustaf vid hans inträde. : Ja, ser du, bror Wäsström, jag besvarar den visit du och din fru hade den godheten att vilja göra mig, om tillfället så medgifvit.n Nu klarnade Gustafs lynn2. Man slapp åtminstone att ensam hålla den odrägliga menniskan sällskap. En pipa, mina herra-, sade han. Var god, Albertina, och låt bära in ett ljus i salen!... Var så god, herr kamrer. Sig p, bror Fast! Vi taga oss en bloss der u:e.n Albertina gick in i sängkammaren. Hon funderade hit oci dit, men hon måtte grubba huru mycket som helst, begripa kunde hon dock icke, hvar och när hoa selt denne kamrer Berg; att hon verkligen sett honom förut, derom var hon dock öfvertygad, och hvad som bidrog a!t b.fä.ta denna öfvertygelsa, var hans omisskänneliga öfverraskning och bastörtning vid hennes åsyn. Hans bild stod framf r henne, såsom tagen ur en längesedan försvunnen plågsam dröm och med den förknip pade dupkla mnnen af terar och förtviftan. Imed!ertid gingo herrarne fram och tilbaka i salen och blåst: väldiga mon ur sina pipor; under loppet af deras samtal blef den stackars kamrein påmint om, att man jus! ej så ostraffad ombyter födkrok. Så linge h n var föreståndare för en fsbrik, bsr det si. för honom och hans rykte. Han hade ej att skoffa med andra än fabrikshjon, dessa samhällets parias, och dem kunde han skinna, skafva, prygla, allt efter goltfinnande De vorod liksom satte utom lagen... fir hvem skulle de klaga? Hvad var lättare än att misshandla en folkkliiss