Aftonbladet – 14 juni 1847, sida 3

O— I FEMTE KAPITLET. I Norrtelje prestgård... det var andra söndagen efter trettondagen emot qvällen ... sutto kyrkoherden Lignelius och hans komminister Söd. blad vid sitt brädspel, och dunkade deri väld ligen. Tärningarne, dessa skickelsens grofkorniga symboler, ryckte brickorna efter sig genom förfärliga moln af tobaksrök. Tillåt mig att säga mn bror, yttrade gubben Ligne-. lius, att det är högst opasssnde att så der länge hålla junker! Förlåt, förlåt, min bror! ursäktade sig komministern; jag skulle visst ba brutit upp, men mitt spel var så långt efter .. . I detta ögonblick öppnade pastorsadjunkten salsdörren! med sådan häftighet, alt prestgubbarne rent af glömde spelet. Hvad felas? hvad str på?, ropade Lignelius emot! honom; du kommer ju rusandes, som du hade ryssen i: hack och häl efter dig! ; Åck, värdaste farbror! en nyhet, som jag vet visst; skall gå farbror mycket till sinnes ... i Hvad säger du? frågade Lignelins. Komministern satt imedlertid lyssnande och med högt lyfiade tärningar. Har någon af mina embetsbröder oförmojladt lemnat detta timliga? . .. I Ja, prosten Wäsström lärer ligga på sitt yttersta. Han mådde illa redan i morse, cch under predikan har hans onda så tilltagit, att han med möda lärer kunnat sluta den.! Hur har bror fått veta den bedröfliga nyheten? frågade komministern. I Jag talte just nu vid budet, som är inne efter doktorn.! nÄr budet qvar?s frågade komministern hastigt. aJan Komministern sköt bort stolen och skyndade ut. Hvad springer han efter? yttrade Lignelius förundrad. Om det vore så väll, inföll adjunkten. Ty se, Frötuna har väl bra mycket större iokomster, än Norrtelje. Farbror söker väl dit... och om jag vore för ung, så kan väl åtminstone Söderblad få det här... då går jag omöjligen miste om komministraturen efter honom ... Lignelii ansigte klarnade. Bara ni fått kappan på er, pojkar, så tänken j strax på att få er ett brödstyckels sade han skämtande. on I Men detta skämt hade sin goda grund; ty, eburu gub