Aftonbladet – 14 juni 1847, sida 2

I medvetande af, att han knappt nog visste, hvilka tyger, flor och band som nu väfdes, höll ban långa tal, för alt sysselsätta sin far med föremål, som ej det minsta hörde till saken. Det var obegripligt, att hans oro och bryderi ej väckte kommerserådets misstankar. — Men den beklagansvärda ynglingens tålamod skulle sättas på ett ännu hårdare prof. Kommerserådet gick väl ut ur fabriken, men han återvände till Jeans rum. Marterad af den grufligaste ångest, följde honom denne. IHura darrade han ej af fruktan för, att hans far skulle begära fram böckerna och taga en öfversigt af sin ställning på den sista tiden! Lycklig hade Jean varit, om så skett; hans försummelse hade då blifvit upptäckt, och med några dagars sorg och oro hade han undgått ett helt lif af plågor och lidanden. Men det var ej så väl. Återkommen på sonens rum, slöt kommerserådet honom bjertligt i sina armar, öfverhopade honom med loford och upptog ett rikt briljanteradt guldur. Detta, Jean, hade jag ämnat till julklapp åt dig, i stället för den der silfverklockan; men urmakaren bann ej att få infattningen färdig. Derföre kommer den klappen nu fjorton dagar sednare. Måtte detta ur alltid visa dig glada och väl använda timmar!... ty ingen lycka, utan väl använd tid. Den förkrossade Jean barn ej att svara; hans far lemnade hestigt rummet. För ett ögonblick glömde han till och med den sig så kallande Amalia, så förödmjukad kände han sig. Jag har bedragit min far,, utbrast han, har missbrukat hans förtroende... under två månaders tid försummat alla affärer... och han har satt all sin lit endast och allenast till mig, sin son... till mig, ovärdige.... Om han nu begärt fram böckerna .., jag har fört en kladd, det är sant, men huru? Der är näppeligen hälften införd .... Han betrsktade uret, Ja, min far har rätt! Ingen lycka utan väl använd tid!... Och jag har försummat, bortkastat min... Det är visst samvetet, som talar ... Jag har aldrig förr hört dess röst... den är förfärlig! ... Men finnes det en anklagare i menniskans bröst, så aknar det ej heller advokater. Sjelfförsvaret och det allrig af anklagaren tillfyllest afvisade sjelfbedrägeriet komno honom nu till hjelp. en Men bar du då verkeligen så illa användt din tid ?