Aftonbladet – 11 juni 1847, sida 2

oc — Ä oc Men hvad tusan dj... lönar det mödan ? inföll Modig. Om vi lappa dem aldrig så,. .oSåsos Just när det.gå I på tok för Ryssen ... är det alltid någon förnäm svensk herre, som behöfver pengar. -..n I Tyst, Modig! afbröt honom Grönstedt; du får inte tala så om de stora. Tag dig hellre en sup till i stället, dub Kära herr fältväbel, är det så, att herr fältväbeln riktigt vill traktera oss, så låt oss också få föra fritt språk, svarade Modig. Grönstedt, som hade sina skäl att hålla dem vid godt humör, svarade: Må gå! En gång är ingen gång; och inte må ni tro, att jag är någon ryssvän heller! Det vet jag. Men kan herr fältväbeln påstå, att inte jag har rätt? Dess tapprare folk, dess falare herrar! Hur gick det med Polen? Inte blef det öfvervunnet ... det blef köpt... Ta mig dj—— är det icke roligt att höra på dig, Modig! Vi ha ändå något att roa oss med, vi, när vi äro för oss sjelfva ... Studerade karlar, alla tre! ropade Grönstedt. Och hur for inte det afgrundspacket fram der sedan! Jag vill ej tala om, att en och annan qvinna... det går så till i krig... men att de knutade dem... Ja, inte är jag blötbjertad, det skall Gud veta, men, fan ta mig, jag ville föra an en exekution, der en qvinna fick knut! svor Grönstedt till och slog knytnäfven i bordet. Det tycker jag om fältväbeln för! sade Modig. vOch j2g slog bestämdt ihjäl den, som förde knutpiskan, det måtte nu gå med mig sedan hur det ville... Om de stackars qvinnorna ändå hade gjort något ondt; men bara för det de sökte rädda fäder, makar eller bröder -...) Och så satans slät den ryssen är i synen sedan, när han vill ha fred, inföll Räf. Hur ministern då kryper och delar ut pengar och gör sig till...n Rätt, gossels skrek fältväbeln och satte punschskålen för munnen: ta migp... klunk ... sattan klunk skock granater, klunk ...består inte den tappraste ryska armeen af blanka rubler!, Och, kratsch! låg det tömda krukkärlet i bitar vid spiseln. Tag dig en sup, Räf! tag dig en sup! Det är slut på punschen. Tackar herr fältväbeln!o Han slog i och tog glaset i hand, men fortfor: Hur var det vid Pruth? Hade inte Tsaren med hela in armå varit förlorad, om ej Catbarina köpt visiren, både