Aftonbladet – 10 juni 1847, sida 3

Ynglingen Alfred Elmgren i Mönsterås sökte Petter Nilsson jäfva genom anmärkning mot hans frejd, enär bemälte yngling, som alltifrån sin späda barndom varit utan föräldravård och sysslolös kringstrukit, tiggande sitt bröd, syntes honom böra styrka att ban egde erforderliga insigteri sa!ighetsläran. Detta skedde genom företeende af prestbetyg, hvarefter Elmgren berättade att han, som fått lof af Petter Nilssons hustru att hvila öfver naiten mellan d. 43 och 44 Juli uti hennes stuga, der innevarit då mannen hemkommit, och hade denne, utan att nämna något namn, till hustrun yttrat: Nu har jag fått död på honom. Hustrun svarade blott: Har du det. Ja, ondt krut förgås icke så lättp. Gustaf Nilsson, som på samma gång med Petter hemkommit, sade deremot ej ett ord, men syntes bedröfvad. Både Petter och Gustaf Nilssöner påstodo, att Elmgren ifrågavarande natt icke uti stugan innevarit. Petter Nilsson sade, att hans hustru vid den årstiden visst icke skolat inne uti stugan herbergerat en så osnygg person som Elmgren, utan nog vetat anvisa honom nattläger å rännet eller uti något af de andra uthusen. Häradsrätten döm.e Gustaf Nilsson från lifvet. Carl-Johan Olsson ansågs icke kunna åt saken fällas, och blef den, hvad Petter Nilsson beträffade, lemnad å framtiden, då den kan uppenbar vard?. Götha hofrätt bar, hvad Gustaf Svensson beträffar, fastställt häradsrättens utslag, men förklarat ce andre tilltalade ej kunna åt saken fällas. Utslaget är underställdt Kongl. Maj:ts nåd. pröfning.