bildar en stor fördjupning af tre mils omkrets och af 4000 fots djup. På sidan midt emot den plats, hvarest kojorna lågo, syntes ner i kratern en liten sjö af flytande lava, der det till och med på dagen glänste liksom små flammor. Rundt omkring kratern uppstego från de djupa remnorna starka vattenångor, hvilka voro så heta, att man icke kunde hålla handen öfver dem. O.nkring 4900 steg härifrån låg ett svafvelberg, och svafvelångorna kristalliserade sig på närmaste träd och buskar, och framställde der:genom en ganska egen syn. Infödingarne hade tidigare dyrkat en gudinna, Gele, som bodde i kratern, och hvilkens vrede man under vulkanens utbrott sökte beveka, derigenom att man nedkastade till henne svin, höns, ja till och med menniskor. Då det mörknade såg man mörkröda flammor hoppa af och an öfver lavasjön. Efter att hafva hvilat öfver en natt i kojorna, företogs den besvärliga och farliga vandringen ned i kratern. Kursen togs genast direkte till lavasjön, som låg en dansk mil från kojorna. Lavan, hvarpå vi gingo, var brun och svart, liknande på minga ställen frusna vågor och härs och tvärs genomskuren af remnor, hvarur vattenångor uppstego. Efter halfannan timmas marsch hunno vi fram till sjön. Oaktadt vinden låg ifrån oss, var der dock en nästan -olidlig hetta. Ait blicka ned i detta eldhaf var ett storartadt: skådespel. . Man såg ingen flamma, men en: glödande massa af egendomlig mörkröd färg, i en oupphörlig rörelse. När massan varit en stund utsatt för luften, blef den grå, men då såg man glödande gnistor framskjuta,utvidga sigj och återigen