Aftonbladet – 7 juni 1847, sida 2

Ja si den patron, han har då alltid varit nådig och öm om den fattige,, inföll mor Kajsa. Till dess han dränker dem i klarpannan, kan jag tänkan, fortsatte Supström, meden patron lemnade stugan. De värda makarne anlitade denna dag det i huset befintliga förråd af bränvin med mer än vanlig kraft och allvar, väl vetande, att de, inom två gånger tjugofyra timmar, skulle få en rik källa af den alla sorger dränkande nektarn. Svensken, äfven den obildade och råe, är i allminhet ganska saktmodig och foglig — men med bränvinet tyckes en ond ande fara uti honom. Så var åtminstore fallet med makarne Supström. När derföre Nelly efter förrättadt arbete vid herrgårdens stora ullförråd, omkring kl. 7 hemkom, mottogs hon så som man endast kan mottagas af råa och vildsinta menniskor när de äro upphettade af bränvin Tålig och saktmodig fördrog hon allt, utan att yttra ett ord till klagan. on Dalkarlsklockan på väggen mellan lästerna och vattenkulan pekade på nio, då Nelly efter antagen ordning började bereda sig till den enda qvalfria stund hon egde — sömnens: Tänker du vräka dig redan, din latracka;, utbrast mor Kajsa. . Klockan är ju redan nio och jag har slutat alla mina göromål för dagen, svarade Nelly med undergilvenhet. Har du ingenting att göra, din dagtjuf? Siså ta och skrapa urdom der: pytsarne, gör svinmat af et och gå ut te svina med. Svina har jag fedan gett för qvällan, inföll pigan. Håll du truten på dig din tjocka ko och vet hut sen, röt Supström, som, när han var arg, alltid bortlade sitt sedvanliga: pkan jag tänkan. Det är så grufligt kallt och mörkt ute. Kan jag icke få vänta tills i morgon. Jag vill stiga upp underst bittida, och skall genast gifva svinen mat.n : Jaså, du vill vara uppkäftig, din tossa. Jag skall lära dig svara Vid dessa ord gaf mor Kajsa Nelly ett slag med knuten hand, att hon vacklade mat spiseln.