vets uppehälle erfordrades, så var det klart, att de förskaffade sig medel härtill på öfriga samhällsmedlemmars bekostnad, antingen genom olofligt tillgrepp eller tiggeri. Min mening vore nu ingalunda att förorsaka någon betydlig tillökning i kostnaden för dessa uslingars lifsuppehälle, utan endast att få det hela så ordnade, att de blefyo nödsakade, att, medelst arbete, lemna någon valuta för kostnaderna till deras underhåll. Äfven om den valuta, som sålunda er hölles, blefve ringa, vore den dock, äfven i ekonomiskt afseende, bättre än ingen; men den moraliska : fördel, som vunnes derigenom, att desse vagabonder, i stället för att tillbringa sitt lif i lättja och liderlighet, blefvo vande vid arbetsarnhet och flit, skulle deremot komma att utöfva ett mäktigt inflytande på sedlighetens tillväxt och brottslighetens aftagande. Slutligen fästade jag sällskapets uppmärksamhet på den fasaväckande olikhet, som förefunnes emellan fångantalets och folkmängdens tillväxt. Under det att folkmängden ifrån slutet af år 4835 intill slutet af 4846 ökats med endast omkring 40 procent, hade nemligen fångantalet tillväxt med omkring 50 procent. Denna fångantalets tillväxt skulle dock hafva varit betydligt större, derest icke, till följd af kronoarbetskorpsens uppsättning, under hvartdera af åren 18435 och 4846, omkring 300 försvarslöse personer mer än vanligt blifvit på fri fot ställde; och om man derföre endast betraktade förhållandet med de. egentliga strafffångarne, eller de, som till undergående af straff funnos å fästningseller strafffängelserna intagne, så visade sig häraf, det straff-fångarnes antal under loppet af 44 år är i den förvånande grad tillväxt, att detsamma vid 1846 års slut utgjorde 87 procent mer än vid slutet af år 1835; och då detta faktiska förhållande tydligen ådagalade, att, derest. fångantalet fortfarande fick ohejdadt tillväxa i samma proportion som hittills, den tidpunkt ej vore långt aflägsen, då någon hjelp ej mera funnes mot det öfverhandtagande onda, så syntes man (ej längre böra uppskjuta att gripa verket an, utan begagna det tillfälle, som detta sällskaps bildande erbjöd, för att med kraft och allvar söka motarbeta det ondas vidare tillväxt, hvartil hvarje sann fosterlandsvän utan tvifvel skulle vara beredvillig att i sir mån bidraga, så snart han funne, att man ämnade gå till roten dermed, och icke inskränka sig till vidtagande af sådana isolerade åtgärder, som skulle mera skada än gagna. Då de af mig sålunda uttalade åsigter, dem jag vidare sökte fullständigt utveckla, syntes deles af många bland sällskape:s medlemmar, och då hr ordföranden derjemte behagade anmoda mig, att deltaga uti de serskilda öfverläggningar i ämnet, som före nästa allmänna sammankomst bland hrr kommitterade skulle ega rum; så har jag, så väl till följd häraf, som ock med afseende på ämnets utomordentliga vigt, funnit mig uppmanad att uppgöra ett förslag, huru nämnde åsigter, efter mitt omdöme, skulle kunna på ett enkelt sätt vinna praktisk tillämpning, så vida sjelfva id6en blefve med välvilja omfattad af de tongifrande och inflytelseegande. Utgående från der synpunkt, att mitt förslag, för att vara lättfattligt, hvarken borde ingå uti de mindre detaljerna, eller bestå endast af reglementariska; föreskrifter, men i hvarje purkt innefatta ett kort: motiv för dess innehåll, bifogar jag härefter ett ar mig uppgjordt förslag till Stadgar för en Skydds-förening emot brottens och fångantalets tillväxt. 4:0 Denna förenings ändamål är, att söka sätta en gräns för brottens och fångantalets fortfarande tillväxt, byvilken under de sednast förflutne 30 å 40 åren varit så stor, att, om den ohejdadt får fortgå i samma proportion, med visshet antagas kan, att den tidpunkt ej är långt aflägsen, då mågot medel ei mera finnes att mota detta förfärligt tilltagande onda, som snart -kotar samhällsordningen med en fall-! komlig upplösning. -—2:0 Då föreningens stora och vigtiga ändamål ej kan uppnås med mindre, än att orsakerne till detta onda, så vidt möjligt är, undanrödjas eller motarbetas, och då det lärer kunna såsom -en obestridlig sanning få artagas, att en af de vätendtligaste or-. sakerne till .det första steget på brottets bana hos de fleste af fängelsernas invånare står att fiona uti! en försummad eller vanvårdad uppfostran, så följer häraf, att hvar och en, som inträder såsom medlem i denna förening, derigenom åtager sig en moralisk förbindelse att, genom sina egne föredömen och aktgifvande på i hemmet varande barns, tjenares och lärlingars sedliga förhållande, hos dem söka uppväcka och underhålla en oskrymtad kärlek för sanning och rätt, såsom grundpelaren för samhällets 1lyc ka och trefnad. 53:0 Äfven om de fleste af samhällets fria medlemmar äro, antingen af ålder, bristande tid och fallenhet, eller af andra orsaker förhindrade att deltaga uti den verksamhet, som här nedan omförmäles, så är dock, på sätt uti nästföregående punkt anvises, tillfälle beredt för dem alla, att genom inträdandet uti denna förening, i hemmet, hvar och en inom sin krets, kraftigt medverka till befrämjande af föreningens sköra och ädla mål; men då detta endast innefattar en frivilligt åtagen moralisk förbindelse, så bör sättet, på hvilket den fullgöres, uti intet fall blifva föremål för någon kontroll eller anmärkning å föreningens sida, utan må en hvar för uppfyllandet deraf blifva ansvarig endast inför Gud och sitt eget samvete. 4:0 Mom. 4. Då önskligt är, att behofvet af denna förenings stiftande och nödvändigheten af dess illvaro måtte kunna så klart åskådliggöras, att hvarje : edlig samhällsmedlem anser såsom en kär oeh he-i ig pligt att tillhöra föreningen, så böra ock wvilko-: en derför vara af den beskaffenhet, att de ej läg-!4 sa hinder i vägen för någon att vinna denna ön-ii 4 kan; och förklaras derföre hvarje fri samhällsmedem, man eller qvinna, berättigad att tillhöra för-s ningen, så länge en årlig afgift af en riksd:r b:ko ill föreningen erlägges. Mom. 2. För tjenare och personer tillhörande ! irbetsklassen vare den årliga afgiften endast 24 sk.!( ):ko. 1 EN NEN CU TES TESTA EAT VN