stämma, brukspatron Stångbergs egen, befallde horom att stå orörlig, så framt han icke ville blifva krossad på ställety. — Det var ju ett ganska artigt tillbud! Jag tillstår, stammade Kiliander, darrande på målet, alt detta är ett högst besynnerligt bemötasde.n sTig, bofl röt den förbittrade patronen, eller skall jag bemöta dig så, att du minnes det i evig tidi, Men, herr brukspatron, ni tar fely.... Gil mig igen min tulubb, fördömde usling! Andtligen kom det ljus i saken. ,Se så, sade patronen, låt mig nu se, hvad du är för en sakramentskad.... Men kors för tusan, det är ju kongl. sekreteraren Kiliander, som jag har den äramn.... Det är verkligen jag, herr hrukspatron; jag kom hit, för att göra min visit, och miste tillstå, att det är ganska obehagligt att blifva på detta sället utsatt för cra misstag, min herre; jag skall hafva den äran säga, jag är icke van vid att få stryk, då jag går på visit! Nej, för all del, herr kongi. sekreter, ursäkta, ursäkta; jag bedyrar, att om jag hafvit en enda. aning om att det var ni, så skulle jag visst icke varit så hårdhändt. — Jag hoppas att mitt sitt. icke på något vis generat er. Saken är helt naturlig; en piga kommer in och säger, att man. stulit bort min tulubb, min äkta skjubbskinnstulubb, och, då vi i detsamma hörde det pjaska i trapporna, rusade jag ut, för jag är aldrig rädd af mig, och så... ursäkta tusen gånger, om jag på något sätt fallit er besvärlig. Pappas tulubb är nu tillrättakommen!, ropade nu en af små Stångberg rn2 uppe från förstug n. Nå, gudskelof, återtog brukspatronen, då är ju allt godt och väl; deta var just en Lten muntrat on, en liten skakning, ba, ha, hal — Odmjuaka tjenare herr Kilisnder, det var påj min ära en stor fägnad att få se en så rar vän; farväl, farväl, och kom för all del snart igen! Men Kiliander gjorde ett heligt löfte, at aldrig mer i silt If sätta sin fot inom den grobianens dörr; man må icke heller begära, att en menniska skall riskera lif och lem för att vara höflig. Då han några ögonblick härefter åter hunnit ut på gatan, stod han helt och hållet villrådig om, hvad han vidare skulle göra af sin afton.