ör, som nödgades sälja sin vara till hungriga medborgare till samma pris, som utlänningen ville -beala. Då flere af stadens handlande äro förmögne, och en säker afsättning var att förutse, så är det obegripligt, att man ej begagnade tillfället att inköpa säd af landtmannen till egna medborgares stundande behof, utan endast till export efter order från utrikes ort. Det är denna saknad af spekulalion, som sänker denna stad årligen allt djupare. (medlertid hade stadens ende bagare på en vecka j haft bröd till salu. -Förgäfves hade han bjudit n kornjude bland allmogen nära staden, 26 rdr för åg efter gängse pris: 30 rdr begärdes. Då bemanrade sig en hel skara, tågade ut till stället, och len förskräckte egaren sålde sitt förråd, 45 å 20 unnor, till det bestämda priset. Pöbeln hade likväl funnit att råg ej förslog, men att hafra äfven var ätbar i nödfall; och som samme korpjude samat bafra i flere år, enligt uppgift 250 tunnor, och mu i sin häpenhet sålde den till norrmän för 42!, dr pf tunna, då han förut af fattiga stackare beärt 44 rdr för denna unkna säd, i minut, bemanlade man sig åter, och sände helsningar att, om en nda tunna såldes till norrman, skulle man slå ihjäl ionom. Handeln lärer likvisst gått på, ehuru transorten sker om nätterne; men mannen lärer akta ig att fara till staden på lång tid. Äfven till anIra hemman, som ägas af rika bönder med rykte tt länge hålla på sin spanmiål, ha flockar uttågat, väpnade med stora knifvar och. påkar, i ändamål itt öppna de förmenta förråden till salu, men återvändt utan att göra skada, då de blifvit öfvertygade om sitt misstag. — Saken är förklarlig, och prearne ej att beklaga; men blir det vana, att genom tyrkan taga sig rätt, så uppstå oberäkneligt vådliga följder. Vanan finnes ty värr! till en del redan, genom det ått Strömstads pöbel vintertiden sammanotad far ut, med hästar och slädar, till de skogar, som ligga inom en mi! från staden, vildt nedhuggande bästa träden, under hot med yxor och påkar emot ägarne, som vilja försvara sin skog, men stunlom misshandlas, hvarefter karavanen far i triumf ill staden och upplägger förrådet till salu, stundom ; då 6 famnar hos hvar af skogsåverkarne. Man bör för det sistnämnda ej anklaga magistraen i Strömståd, ty hvad kan den göra? den medade ock vid uppträdet i staden, att intet våld föeföll Men -kronobetjeningen på landet kunde orsanisera ett sjelfförsvar, som skulle skräma våldsferkarne. Annat är tillståndet i Norrige, der man kan ha både hus och skog i fred; men der straffas ck sådant våld som tjufnad, och lagarne handhafas med nit af både högre och lägre: domare. Vintern har här i orten varit jemn, utan snö, så utt kälen gick djupt i jorden, och all transport förvårades. Ännu för få dagar sedan var, i en djup yrunn här, halfalns is. Rågen, som lofvade så myccet i höst, och än i Mars var vacker, dör ut fläckis. Jorden är tung och sur, luften ganska kall, itsädet mycket svagt genom brådmognad, träden iakna, ängen ännu ej rådande grön, blommor få; nen göken har galit mellan nordanilar och hagelkurar sedan d; 2 Maj, och gal dag och natt, som fore han vill och vild. Auspicierna äro således hoande. Emedan eländet nu ej ses på Stockholms ator, tror man det icke; men kommer kungen att esa i sommar, får han nog höra Jitanior. I Haland lär vara värre än 1832 om våren. 44