stöltt af ett bränvinsredskap. Ej alltid hade han varit i bästa förstånd med Ellse, som en gång fyttadefrån honom, ehuru hemmanet, der de bedde, tillhörde henne; hon vände likväl snart åter och sedan lefde de ej vidare åtskiljde. Vid undersökningen afgaf Ellse samma berättelse, som nu inför domstolen, samt tog. vittnet afsides och uppmana:e Konom, att vara på hennes sida. Om icke hon varit, sade hon, skulle afl. Åke hafva tändt eld på viltnets gård. Ellse hade då likaledes yttrat, att det var baa, hon blifvit af med Åke. Andra vittnen hade enahanda uppgifter. Åboen Måns Persson i Nöbbelöf: Den 47 5eptember hade vittnet råkat i sällskap med Ellses son som omtalat, att Åke vore sjuk och tillika sagt, att han icke mera skulle komma uvpp,. Samma dag hade vittnet besökt Ake, hvilken då likaledes sport Ellse, hvar hon afgjort soporne och ,stenem,. Då äfven vittnet sporde härefter, anviste Ellse ett ställe, men sökte hindra vittnet från att der leta, under yttrande att Ake der gjort sitt behof. Men hvarken befanns detta yttrande sanningsenligt, ej eller kunde vittaet, oaktadt allt bemödande, der upptäcka hvarken sopor, papper eler sten. Efter Åkes död förklarade Ellses förutnämrde son sin belåtenhet dermed: samt tillade att han dertill icke bidragit, men om modren gjort så, kunde han ej veta. Då vittnet sedermera förebrådde Ellse hennes mans död, svarade hon: Nej, han dog som han skulle. Vid anstäld medicolegal besigtning och undersökning hade ej spår efter gift funnits i den aflidnes ineifvor, hvilket likväl icke kunde anses bevisa att förgiftning ej ägt rum. Ett par EBllses barn hördes nu Hksom modren, angående aftonmåltiden den 47 September. Ellse berättade att potatesgröten af henne upplagts i em lerkruka. Sedan hon och barnen deraf förtärt större delen, hade krukan med deri qvarlemnad gröt blifvit å bordet för Åke qvarstående. Hvarefter Ellse och dottren Kjersti lagt sig uti stugan, men sonea Anders uti rum på andra sidan förstugan. Klockan 10 å 41 på aftonen hemkom Åke, dervid ingen af de öfriga uppsligit, och endast Ellse varit vaken. Åke satte sig genast till bords, förtärde der ingenting annat än af potatesgröten och af det bränvin, han sjelf medfört. En-del af gröten qvarlemnade ban, och påföljde morgon delades qvarlefvorne med knif emellan Ellse och barnen, hvilka också förtärde densamma. Hvarifrån Kjersti fått det papper, som hon begagnat för den krossade stenen, visste ej modren. Ellses son Anders Persson, 22 år gammal, förekallades härefter och berättade: att modren och Åke icke lefvat serdeles väl och att så väl den förra som sonen önskat att Ake måtte från huset aflägsna sig, hvartill denne likväl aldrig synts benägen. Orsaken till Åkes död kände ej Anders och, hvad beträffade hans af Måns Persson omvittnade. yttrande, kunde han icke minnas sig något sådant hafva fällt, utan om det skett, hade det föranledts af det redan då utspridda ryktet och de misstankar, han hört falla på modren. Af gröten hade han, modren och systern ätit en del. Det öfriga hade på bordet blifvt qvarstående. Sen Åke ätit, hade han, gående genom förstugan, hörts yttra för sig sjelf: Det smakte bran, Påföljde morgon fanns väl någon gröt i kärlet Jå bordet, men hyarken hade Anders deraf förtärt något, eller sett någon annan göra det. Om stenen visste han intet, ej eller trodde han att systern med knif eller annorledes skulle kunnat krossa plitsten. Tidigt om morgonen hade Anders utgått och varit hemma endast under måltiderne. Kjersti Pirsdotter, Ellses dotter, fick härefter förekomma. Hon uppgaf sig vara 9 år gammal. Efter åldern var hon ovanligt liten till vexten, men syntes serdeles oförskräckt samt svarade fort och bestämdt på framställde frågor. Om Åke hade hon. tyckt hvarken väl eller illa. Han hade imedlertid ej visat sig hård emot henne. Sämjan emellan honom och modren hade ej varit serdeles god, dock hade slagsmål dem emellan ej ägt rum. Om aftonen hade hon jemte modren och Anders ätit af potatesgröten. Något qvarlemnades åt Åke och sattes af modren under dynan i sängen, der de också lade sig, men Anders låg i annat rum. När Åke hemkom, uppsteg modren, öppnade dörren för ho nom och framtog grötfatet, som på Åkes begäran ställdes ofvanpå dynan, då de alla, äfven Anders, som tillkallades, förtärde all den gröt, som fanns i fatet, så att deraf ingenting lemnades till. påföljde morgonen. Hvarken modren eller någon annan hade Kjersti förmärkt blanda något ovanligt i gröten, eller annan Ake meddelad mat eller dryck. Föregående dagen hade Kjersti liksom ofta tillförene från ett ställe, der god tillgång på plitsten fanns, hämtat sådan sten, hvilken hon mot annan sten och med knif plägade sönderkrossa till mjöl, hvilket hon med vatten beredt till deg och deraf danat små kakor. Den 48 September hade hon äfven å bordet i stugan förehaft sådant och dervid begagnat ett af modren erhållet och ur dennas kista hemtadt papper, deruti intet funnits, då Kjersti emottog det. För öfrigt hvarken visste hon, eller hade efterfrågat, hvart hennes papper och kakan sedermera tagit vägen. Då Kjersti föreställdes omöjligheten för henne att krossa plitsten, åtminstone till mjöl, yttrade hon med för hennes år ovanlig säkerhet: jo har jag så. Mon tillsades nu, att från det uppgifna närbelägna stället genast skaffa en sådan sten, dertill hon förklarade sig villig och fick afträda. Som hon likväl länge dröjde, efterskickades hon och träffades hemma, samt uppgaf, när hon återkom, att hon väl hittat sådan sten, men kastat bort den, emedan hon trodde den icke behöfvas. Ellse Persdotter syntes. nu, under det dottren aflade sin berättelse, för första gången förlägen samt försökte ofta falla dottren i talet. När härefter alla berättelserne upplästes cch jemnfördes, yttrade Ellse om dottren: Herre Gud hvad förstår väl bon, som är bara barn, samt sökte draga Kjersti till minnes, att så tillgått, som Else omtalat, dervid Kjersti raskt svarade, att hon berättat lika med modren. Då hon uppmanades tala sanning, vidhöll hon sin förra berättelse. Anders Persson förklarade, att hvarken modren eller systern i afseende på honom, följt sanning, ty ban hvarken åt med Åke om aftonen eller fick gröt om morgonen, likväl kunde Ellse icke förmås att ändra sin berättelse. (Slutet följer.) LANDSORTS-NYHETER:. Norrköping d. 26 Maj. Sjelfmord höra till sällsyntheterna hk härstädes. Ett dylikt inträffade dock An PR Part Tran da